Har ju inte berättat om hur jag kom hit till Seattle! Pauline och Ida skjutsade mig till Baltimore Washington International som flygplatsen som jag skulle flyga från heter. Alla hade sagt olika till mig angående övervikt. Hade fått höra att det är billigare att checka in en extra väska än att betala övervikt i en väska, men så var det inte. Kan även meddela att när man åker inrikesflyg här får man betala 15 dollar för den första väskan och 25 dollar för den andra och har man övervikt får man betala 50 dollar (man får ha 23 kilo i varje resväska). Jag hade en extrem övervikt så Ida och Pauline fick hjälpa mig att packa om väskorna. Fick betala totalt 90 dollar för kalaset, hmmpf. 23 kilo är 50 lbs och man fick absolut inte ha mer än 70 lbs även fast det var övervikt. Min ena resväska låg på 63 lbs och den andra på EXAKT 50. Plus att jag hade en stor trunk till handbagage plus min laptop. Jag hade ingen övervikt alls när jag åkte till USA och jag har inte ens varit här i två månader. Ni kan ju föreställa er hur det kommer se ut när jag ska hem till Sverige igen!



Vi gick och käkade på Subway och sen följde tjejerna mig till säkerhetskontrollen där vi var tvungna att säga hej då! Fy vad jobbigt det var! Vi har inte känt varandra så himla länge ännu, men känns som vi alltid har känt varandra. Personkemi! Kommer sakna D.C och mina vänner där något obeskrivligt mycket!

Jag flög till Dallas, Texas (fråga mig inte varför) där jag väntade en timme och sen bytte plan till Seattle! På det sista planet satt jag bredvid en otroligt jobbig typ. Det första han gör när planet har lyft är att hälla ut en hel hand ful med tabletter på sitt bord och sen började han beställa in sprit! Han sneglade mot mig hela tiden, men jag tittade bara ut genom fönstret. När han hade fått i sig lite höll han upp en liten flaska mot mig. Jag hade ju musik på och stängde av och frågade vad han ville. "Unless you want it" säger han och jag skakade såklart på huvudet. Creepy! När jag skulle på toaletten sov han så jag fick putta lite på honom och då drar han bara undan sina jätteben litegrand som om jag skulle kunna komma förbi där. "Du, det där går inte. Du måste nog resa på dig" sa jag.

På flygplatsen väntade hela min nya värdfamilj på mig! Såg först en lång, blond tjej som log när hon såg mig och det var mitt äldsta värdbarn och sen träffade jag resten av dem! Vi gick och hämtade mina väskor och sen bjöd de ut mig på restaurang! Deras favoritrestaurang där de serverar pizza med TUNN botten (oh yeeees, äntligen riktig pizza!) och jättegod sallad. Min värdpappas bror, hans fru och deras ettåriga dotter var med också. Jättetrevliga! 

 Sen åkte vi hem till huset. Jag bor i ett superfint hus! Just nu bor jag i gästrummet på övervåningen (vilket inte är fy skam alls), men har sett rummet jag ska bo i sedan! Är som ett hotellrum med eget STORT badrum och en dörr som leder till mitt egna lilla gästrum. Så alla som vill komma är grymt välkomna nu! :) De har strandtomt till Lake Washington som de badar i konstant på somrarna. Segelbåten ligger förtöjd nere vid deras egna brygga precis vid tomten. Rätt schysst va? ;)

Jag var otrolig trött på fredagskvällen så gick och la mig tidigt och sov 11 timmar. På morgonen fick jag våfflor (gjorda i våffeljärn som i Sverige, inte frysta små grejer som man rostar, haha) och sen visade de mig runt lite i området. Vi var även inne på ett gigantiskt gym som jag kanske ska börja på. Väljer mellan det och ett annat.

På kvällen "jobbade" jag och den gamla au pairen. Vi färgade ägg och sen tog vi barnen till den nya Hanna Montana-filmen. Filmen var över förväntan! Skulle faktiskt ha kunnat se den på min fritid om jag ska vara ärlig, haha. Bra musik var det i den också.



Kvällen tillbringades sen med Carla (gamla au pairen) i the living room i källaren där vi kollade på film.

Idag var det påskbrunch i huset! Familjens släkt var över här och alla var uppklädda. Supergod mat! Är det något jag gillar i detta hus är det den nyttiga och goda maten! Jag fick även lite påskpresenter i form av ett armband, en godisbar och ett fint ljus. Gulliga eller vad!

Allt är bara bra, men just nu kan jag inte låta bli att sakna alla underbara vänner i D.C något enormt! Har ju inte ens varit här i två dygn så har inte hunnit träffa några i min egen ålder här vilket gör att jag känner mig lite halvdeppig och bara vill ha kul med folket i D.C igen! Men det löser sig nog med den saken. Vi får se hur mitt liv ser ut efter 7 veckor här, det är lika lång tid som jag var i D.C.

LOVE