Jag är framme i Seattle och allt är jättebra med mig! Den nya familjen känns kanon! Det är mycket som har hänt sen sist så jag tänker dela upp allt i flera olika blogginlägg. Just nu sitter jag med deras gamla au pair och kollar på film. Eller kollar och kollar, vi sitter med varsin laptop i knät. Det är lite komiskt för hon är nämligen den tjejen från Sydafrika som vi var mååånga som störde oss på under au pair-skolan i NY! ;) Haha. Men man får ta det för vad det är och vi har haft rätt trevligt nu ikväll i alla fall.

I onsdags kväll hade jag den mest bisarra upplevelsen någonsin! Tidigare har jag valt att inte skriva så mycket om min förra värdfamilj för det har känts fel och taskigt mot dem att "hänga ut" dem på internet, men efter i onsdags kväll skiter jag faktiskt i det. Jag har stått ut med så mycket under de sju veckorna jag bodde där, saker som jag inte tänker skriva här men som har varit extremt jobbiga att leva med. I onsdags frågade jag min värdpappa om det var okej att jag slutade lite tidigare på fredag för jag hade ett plan jag skulle passa eftersom jag skulle till min nya värdfamilj. Då sa han bara "no way" och att han inte hade någon som kunde täcka upp för mig. Han ändrade sig lite när jag sa att jag jobbar 9,5 timmar om dagen och att jag därför måste sluta tidigare för att det inte ska överskrida de 45 timmar i veckan som är max för vad man får jobba. Han skulle prata med min värdmamma när hon kom hem och så skulle han prata med mig senare.

Pauline och jag kom hem med mitt värdbarn ungefär samtidigt som jag slutade den dagen. Jag frågade om det var okej om vi tog bilen tillbaka till henne och de sa att det var okej. Sen peppade Pauline mig i mitt rum om att jag måste stå på mig om att jag ska sluta tidigare (eller ha hela dagen off) på fredagen. Vi gick upp och sen brakade helvetet lös! Fick se helt "nya" sidor av både min värdpappa och min värdmamma. Min värdpappa sa att om jag inte kunde sluta som vanligt på fredag kunde jag helt enkelt gå och packa mina väskor. Min värdmamma var otroligt oförskämd och gjorde funny faces åt mig och när jag till henne att hon inte behövde göra så sa min värdpappa rent ut att hon inte tål mig på grund av situationen att jag vill re-matcha och allt det. Pauline sa till mig på svenska hela tiden "Sofia, vi går och packar dina väskor och så ringer jag min värdmamma" och min värdpappa blev så sanslöst irriterad på att hon pratade svenska till mig. Han visade det genom att le med munnen, men se otroligt creepy ut på ögonen och typ lägga handen på Paulines arm. Jag tycker jag segrade ur hela argumenationen för jag var inte ett dugg arg på rösten eller otrevlig utan sa bara att jag tyckte det var synd att det skulle sluta såhär. Sen gick jag och Pauline ner till mitt rum och packade mina saker! Vilken otrolig jävla befrielse! När vi är påväg in till badrummet kommer min värdpappa och frågar om han kan prata med mig. Sen säger han att han inte menade att jag var tvungen att lämna ikväll. Sure! Som att jag skulle stanna efter hur de betedde sig mot mig! Har velat lämna det huset sen första veckan jag var där och alla har vetat om det. Paulines värdpappa kom och hämtade oss i kostym. Haha. Störtskön! Såklart går min värdpappa ut och försöker leka kompis med honom och börjar lyfta ut mina saker till bilen. Sen blev det ett snabbt hej då till föräldrarna där de försökte spela att de inte var arga. Var svårt att säga hej då till mitt yngsta värdbarn som är två år. Han förstod ju inte vad som hände och han har verkligen knutit an till mig dessa senaste tre-fyra veckor. Det var hjärtslitande att se honom stå i pyjamas i dörröppningen med ögon stora som tefat och titta på när vi lyfte ut alla mina resväskor. När vi kramades sa jag att han var en toppenkille och att jag verkligen kommer sakna honom. Han bara "I'm gonna miss you so much too, Sofia!". När vi åkte stod båda barnen och vinkade i fönstret. Den känslan går inte att beskriva. En otrolig befrielse över att kunna lämna huset och hela situationen, men helt enkelt fruktansvärt att lämna "mina" barn även fast de faktiskt är en av anledningarna till att jag ville byta familj från början. Dubbla känslor helt enkelt!

Hade aldrig pallat detta utan mina underbara vänner i d.c och framförallt Pauline och hennes värdfamilj! Hade aldrig klarat mig ur detta och hamnat där jag är nu utan de personerna och de ska ha allt tack! Haha, det var lite kul nu för jag började skriva "Jag kan inte tacka dem enog". Man kan inte säga så va? Jag vill bara skriva enough. 

Kommer sakna denna lilla man! Det här var de sista korten vi tog. Det var i bilen när vi väntade på Pauline bara några timmar innan jag var "tvungen" att säga hej då.



Och detta var den första bilden jag tog på honom! Tycker han har blivit mycket äldre på bara sju veckor, eller så är det bara håret som har vuxit.



Jag hoppas ni vet att ni kan klicka på bilderna så blir de större! :)