Idag slutade jag 16.30. Tog bussen downtown och på bussen ringde Pauline för ett välbehövligt samtal! På måndag ska vi ha skype-date för att planera Mexico-resan i november. Ser nu även ut som så att Ida följer med! Så himla underbart, återförening med mina kära igen och inte på vilket ställe som helst utan i Mexico! Lycka. När vi la på vänder sig en afroamerikansk kvinna om och säger med brytning "Pratar du svenska?". Visade sig att hennes man var svensk och de hade bott i Sverige i typ 5 år, hennes man var från Småland så hon visste mycket väl var Kalmar och till och med Nybro var! En rolig detalj var när hon frågade mig om jag hade barn. Jag bara "Nej det har jag inte, jag är bara 20". "Oh gosh, you ARE a baby then!" säger hon då. Haha, kändes skönt att bli sedd som liten igen. Här har man ju så mycket ansvar och känns nästan som man är 25-30 på något sätt.

När jag kom downtown köpte jag mig en kaffe och gick runt i massa affärer. Halv nio gick jag in på H&M och blev superstressad för jag hittade så mycket fint. Hann inte prova allt jag ville prova, men kom ut därifrån 30 minuter senare med en ljusrosa jeanskjol, rutiga knälånga shorts (att ha när jag jobbar), svarta sandaler och ett svart linne. H&M är ju helt enkelt the shit! Det går inte att komma ifrån.

Ibland är det svårt att sätta ord på sina känslor, då är det bra att det finns människor som är i precis samma sits som en själv. Läs Pauline's blogginlägg här.