Idag, den 4 november, har jag var i USA i 254 dagar. Om 18 dagar åker jag hem. Känns lite smått stört att jag ska lämna mitt liv här. Jag vill inte lämna mitt liv här. Jag vill inte lämna Seattle. Jag vill inte lämna mina vänner och jag fasar för den dagen då jag kommer behöva säga hej då.
Men ändå känns mitt beslut så otroligt bra och mitt hjärta säger mig att jag gör helt rätt. Jag är klar här. Jag har upplevt allt (och mer därtill!) som jag ville uppleva innan jag åkte. Jag har varit i New York 2 gånger, Washington D.C, Seattle, Los Angeles, Vancouver och platser runt om i Washington state som till exempel Yakima som är otroligt annorlunda än Seattle. Tack vare att jag precis när jag kom till Seattle umgicks med människor som hade varit här över ett halvår har jag även sett otroligt mycket av Seattle. Det finns ingen plats som jag känner att jag behöver åka till. Jag har fått så otroligt många vänner, många svenskar (vilket är kul för då är det lätt att ses!), men även vänner från USA, Kanada, Mexico, Argentina, Tyskland, Frankrike och massa andra länder. Jag har varit på amerikanska house parties med röda plastmuggar. Jag är nöjd och jag tror inte att jag får ut så mycket mer av att stanna december, januari, februari. Nu åker jag hem med en bra känsla i magen. Jag ska fira advent och jul med min underbara familj och mysa med alla mina goa vänner som jag saknat så mycket!

Sitter och tittar på foton från februari när jag först anlände till New York och Au Pair-skolan där. Jag ser ut som en bebis. Jag antar att jag inte kanske ser så mycket äldre ut nu för andra, men när jag tittat på de korten inser jag hur mycket jag har förändrats under dessa 9 månader. Det är galet!





Sen åkte jag med mycket förväntningar till D.C

Där jag träffade underbara vänner som hjälpte mig genom allt jobbigt.

Sen åkte jag vidare till Seattle och träffade mer underbart folk


Och nu ska jag hem och träffa alla mina godingar till vänner! Jag är så glad.