Nog visste jag att Sveries sjukvård är bra, men efter mina två erfarenheter av vård här inser jag HUR bra vården är i Sverige! Aldrig mer ska jag klaga på att den är långsam eller för att man inte får det man vill ha. I morse ringde jag mitt försäkringsbolag och berättade som det var, att jag har hostat som om jag hade fått KOL i en vecka nu. De såg att jag hade varit på en klinik för min migrän tidigare och när jag frågade om jag kunde åka tillbaka dit sa de ja. Jag åker dit, men nej de vill inte godkänna min försäkring plus att man var tvungen att boka tid. Ringer försäkringsbolaget och de säger att de ska kolla upp vilka alternativ jag har och maila mig det och sen att jag ska ringa och säga vilket jag har valt. Smsar det till mig värdmamma, men då sa hon att nej, nu åker du direkt till detta stället (något hon hade kollat upp), det är en walk in-clinic så de kommer titta på dig på en gång. Får nej där med. För att jag var för gammal. Hello? Jag är 20 år. De tog bara hand om mödrar och barn. Blir hänvisad till kliniken bredvid, men får nej där med. Där var man tvungen att boka tid och hon kollade på mig som om jag var dum i huvudet när jag frågade om det då gick att få en tid för idag. Ringde min värdmamma som sa att nu tar du och åker till Urgent Care i Capitol Hill där jag var den där kvällen då jag hade en migränattack. Sagt och gjort, åkte dit och virrade runt i alla gigantiska byggnader innan jag hittade rätt. Att checka in gick fort och fick träffa läkare relativt fort. Fick byta om till patienttröja och ta på mig munskydd (alla som har influensasymtom måste ha det) och sen började väntan. 2 timmar i ett kallt rum på en kall brits gjorde mig lite bitter. Men jag insåg hur svensk jag är, istället för att öppna dörren och fråga vart min doktor hade tagit vägen satt jag och surade. Som svensk är man inte direkt van att behöva fightas för att få vård. Fick andas in någon slags gas och blåsa i massa grejer, på så vis kollade de min lungkapacitet. Mer väntan och sen fick jag utskrivet några tabletter och nässpray. Om jag inte blir bättre av dessa ska jag komma tillbaka och kolla så att jag inte har lunginflammation. Mer väntan med massa sjuka vid apoteket och sen irrade jag runt i det jäkla labyrintparkeringshuset för att hitta min bil. 7 timmar spenderade jag på kliniken och jag hade inte ätit något på hela dagen (får skylla mig själv, jag vet men jag hade verkligen ingen aptit på morgonen). Ni som känner mig vet hur jag blir när jag är hungrig. Lättirriterad och väldigt känslig. Kom många svenska svordomar (och några "jag vill heeem") ur min mum under letandet. Till slut hittade jag bilen och åkte och åt hamburgertallrik! Mums!

Min doktor sa att grejerna jag fick utskrivna var starka grejer och speciellt den ena skulle jag bli drowsy (dåsig) av. Skulle inte köra bil när jag tagit den och han sa att jag skulle somna väldigt snabbt efter jag tagit den. Nu till saken, jag känner ingenting! Vad är probelemt liksom? Tog en tablett och sen drog jag i mig dubbel dos av nässpraygrejen. Detta var cirka 40 min sen och jag är pigg som en lärka. Drogerna funkar inte på mig!

Nu har det blivit en himla drabblande och utläggningar om mig själv och min sjukdom. Så kan det vara ibland. Jag kanske får ta och ringa farmor i dagarna så vi kan ventilera våra sjukdomar med varandra, hehe.

Sverige har världens bästa vård och de pappskallar som inte inser det borde flytta därifrån! Den kliniken jag var på idag var en privatklinik. Det vill säga, alla har inte råd att gå dit, men ändå var den långt under den svenska allmänvården. Heja Sverige! Vård till ALLA! Saknade Tybble vårdcentral idag. Man åker dit utan att behöva ringa försäkringsbolaget 5 gånger innan, får träffa läkare som inte lämnar rummet i 2 timmar, sen ut och hämta medicinen på en gång och sen är det klart.

Jag har alltid vetat att den svenska vården är bra och alltid varit stolt över att vi har så bra vård, men jag tror att det är först när man blir sjuk utomlands som man inser hur bra vården är. Man lär sig verkligen att uppskatta den.