Vancouver i helgen var nice, riktigt nice. Hade varit ännu mer nice om jag inte hade varit sjuk dock. Det gick fort att åka buss upp på lördagen. Vi kollade på film, sov och snackade. Väl uppe i Vancouver åt vi lunch och checkade in på hotellet. Jag, Helen, Sarah och en annan tysk tjej vid namn Hanna delade rum. Vi promenerade runt lite i staden och gick sen tillbaka till hotellet och fixade i ordning oss och körde "jag har aldrig". Sen mötte vi upp med Helen's bror Frank och hans vänner. Mat och alkohol på en restaurang blev det innan vi begav oss ut i kylan för att hitta någonstans att fortsätta kvällen. Jag hostade som en tok och mådde inte bra alls så efter en lång övervägan sa jag tack och hej och begav mig bittert nog till hotellet.

På söndagen var det grått och regnigt. Vi åt frukost på Starren och kollade in Stanley park samt världens längsta hängbro (det var coolt!) innan vi begav oss "hem" till Seattle igen. Jag däckade på en gång i bussen.









Jag tog inte så jättemånga bilder denna helg, men finns en film med fler bilder på min vän Helen's blogg. Kolla in den på helenokland.blogg.no =)

Nu sitter jag och tvingar i mig äppeljuice. Igår var jag nämligen på en ny tripp hos läkaren igen. Är så förbannat trött på den amerikanska vården! Först fick jag sitta hemma och ringa runt till läkare och mitt försäkringsbolag i två timmar för att ens få reda på vart jag kan gå. Efter att de äntligen hade fattat att hos alla de läkare som försäkringsbolaget godkände var jag tvungen att boka tid och ingen hade tid för samma dag fick jag gå tillbaka till Group Health Urgent Care som jag varit på tidigare. Checkade in vid 1.30 p.m och fick vänta i två timmar i väntrummet. Fick komma in till någon slags sköterska som kollade lite olika saker. Jag hade lite feber, hög puls och ovanligt lite syre i blodet för att vara någon i min ålder. Till slut fick jag ett rum. Byta till sjukhuskläder och en läkare som frågade massa frågor och lyssnade på mina lungor. Undersökte öronen och visade sig att jag har öroninflammation. Det förklarar varför jag inte har kunnat höra normalt på hela helgen. Fick vänta i några timmar, men det var helt okej för jag sov under tiden. Sen fick jag andas in ånga ur någon slags apparat och de testade min lungkapacitet. Sen fick jag åka rullstol (haha, jag började skratta för jag sa att jag var fullt kapabel att gå, men de sa att det fick bli rullstol i alla fall) till en annan våning där jag väntade med massa gubbar och tanter i andra rullstolar på att få röntga mina lungor. Visade sig att jag hade lunginflammation. Bläääähh. Fick åka i min lilla stol upp till rummet igen där de tog massa blod från mig. Sen fick jag dropp för första gången i mitt liv! Två påsar vätska och två påsar antibiotika. Jag sov och sov och sov och sköterskor och läkare kom och gick. När klockan var över 12 på natten fick jag åka hem. Trodde jag. Min försäkring täckte tydligen inte för medicinen jag behövde på det apoteket som fanns på sjukhuset. så jag fick instruktioner till ett 24 timmars-öppet Bartell Drugs dit jag fick åka och hämta antibiotika och lite annan medicin. Jag mådde verkligen piss och ville bara sova. Min värdmamma hade ringt tidigare och frågat om hon skulle hämta mig, men jag sa att jag nog var okej att köra. Skulle nog ha låtit henne hämta mig för lite lullig var jag allt. Bommade ett rödljus (fast var inga andra bilar i närheten som tur var) och sen körde jag in åt fel riktning på en enkelriktad gata. Tur att det var natt och inte så många bilar ute! Jag är så extremt trött på att vara sjuk här. Vill åka hem, hem, hem!!