Skulle testa att fixa en ny bloggdesign. Alltså bara TESTA en variant för att se om jag kunde fixa det själv. Tog mig hur lång tid som helst med alla koder och grejer så nu orkar jag inte ta bort denna. Haha, jag får leva med en babyrosa blogg prydd med en prinsesskrona. Men kanske passar bra eftersom jag är au pair till två flickor, 4 och 8 år gamla. Ska försöka fixa detta så fort jag har mer tid. Nu är klockan 00.15. Jag som hade lovat mig själv en tidig kväll.

Adios Amigos

Jag och Pauline planerar att åka en vecka till Mexico i november. Jag har inte riktigt fattat om svinpesten där är så stor som det står på Aftonbladet eller om tidningarna bara "förstorar allt" precis som vid fågelinfluensan. De höga dödssiffrorna lär ju vara sanna i alla fall, och det känns ju sjukt obehagligt att det sprider sig både till USA och Europa. Det enda jag kopplar ihop med svinpest är när Sofia Andersson hade sina sanslösa utslag i handflatorna som läkarna sa var svinpest. Är väl inte riktigt på samma nivå kanske.

Jag har verkligen ups and downs hela tiden, inte från dag till dag utan kan räcka med fem minuter. Just nu mår jag i alla fall bra! Hursomhelst, eftersom jag aldrig berättar om min vardag (vilket ju är mitt jobb) tänkte jag berätta om hur hela min dag har varit idag, inte superintressant kanske men det får ni ta.

Vaknade av mitt alarm vid åtta i morse. Blev en snabb dusch och frukost i form av mitt underbara svenska knäckebröd med Kalles Randiga från Ikea och nyttiga flingor med mjölk. Sedan bar det av till Social Security Administration där jag skulle skaffa mitt Social Security number. Först kollade en polis igenom min väska, sen fick jag fylla i någon blankett och sätta mig ner och vänta. Fick sedan gå fram till en lucka och lämna fram pass och papper. Sen satt hon och knappade på datorn i minst tio minuter innan det kommer. "Ohh nooo, sorry vi kommer inte kunna göra detta idag för du behöver en stämpel på dett papper" säger hon och visar mig. Jahapp, tack AuPairCare för ÄNNU en grej som jag kan vara irriterad på när det gäller er. Åkte till Bank of America och satte äntligen in min check från förra veckan! Sedan bar det av till Apoteket för att spendera! Nytt schampo och balsam, face cleanser, tandborste, ögoncréme och lite annat smått och gott som jag tyckte jag behövde.

Sen var det meningen att jag skulle åka hem och fixa lunch till mitt värdbarn McKenzie och hennes kompis Taelyn innan jag åkte och hämtade dem hos Taelyn's nana, men vi har städerskor (ja, inte vet jag varför man behöver två på samma gång) här varannan tisdag så gick inte att komma fram i köket. Fick lite helgkänsla av lukten från rengöringsmedel och ljudet av dammsugaren som påminner så mycket om mamma och hemma. Får även mitt rum städat om jag plockar upp allt från golvet innan, så det är skönt!

Sedan bar det av till Taelyn's nana's house. Åh, jag blir alltid helt rörd när jag kommer dit för hon är så gullig och påminner om farmor när vi var mindre och var hos henne varje eftermiddag. Det hade blivit något missförstånd så barnen hade lunch hos farmorn istället, faktiskt jag med! ;) Pasta (eller noodles som alla kallar det här) med parmesan på. Vi kollade på en gammal version av Nalle Puh på VHS medan vi åt. Jag fick lite tårar i ögonen när jag satt där faktiskt. Sedan åkte jag och tjejerna hem och hämtade plastförkläden för sen bar det av till Clay Class! Hade en timme fri där så jag åkte till ett annat apotek och sen tog jag mig en iced Coffee Americano på Tully's. Hämtade tjejerna, lämnade Taleyn hos hennes nana igen och åkte hem med Kenzie. Tvättade lite och läste i över en timme för henne. Vid halv sex (den tjejen har låååånga dagar) hämtade vi McKayla från skolan. Jag skulle jobba till 20.00 denna kvällen så vi åt middag med min värdmamma och Kenzie fick ett litet utbrott (som oftast vid middagen) eftersom hon vill ha desert (sockerbruden!) utan att äta mat först. När min värdmamma åkt tog hon på sig skorna och skulle gå ut, men då bar jag upp henne till hennes rum och lät henne gråta och skrika för sig själv en stund. Jag och McKayla flippade ur downstairs med colombiansk musik och dans och lek (hon verkligen som Emma, Sarah och jag när vi var små. Så himla rolig!) så till slut kom Kenzie ner och ville vara med. Även om mina värdbarn kan vara jobbiga ibland är det på ett så extremt annorlunda sätt mot i min gamla värdfamilj. Även om de kan vara superarga här går de aldrig till angrepp mig personligen. När jag bar upp Kenzie till hennes rum la hon liksom huvudet på min axel och fortsatte gråta, mitt gamla värdbarn hade ju sparkat mig och varit helt tokig. Skillnaden här är även att det är kul när mitt stora barn kommer hem från skolan, inte döden som i min gamla värdfamilj. När barnen hade pyjamas på och tänderna var borstade kröp vi upp i Kaylas stora säng (haha, alla har ju dubbelsäng, även åttaåringar) och läste massa böcker. Deras favorit är Pippi Longstocking! De vill läsa den stora gula boken hela tiden och Kayla sitter ofta helt försjunken i pocketboken med Pippi i Söderhavet som jag gav till henne, hon har snart läst ut den och då ska vi se filmen!

Nu på kvällen var det storm här! Blåste som sjutton, vågorna slog in över tomten. Min värdpappa är i Europa denna vecka så hans bror kom hit och förtöjde om segelbåten så den inte skulle slita sig. När min värdmamma kom hem från sitt möte var hon ute och hjälpte honom så jag fick jobba lite längre. Kayla och jag lekte "Bulleribulleribock" som jag har lärt henne. Hon är riktigt bra på att lära sig svenska ord! Har även lärt barnen Dunken och att säga "Jag heter" på svenska. Eftersom McKaylas riktiga (mina värdbarn är adopterade) mormor är från Sverige är hon väldigt intresserad av Sverige och svenska saker. Hon har målat en stor Sverigeflagga och en Dalahäst till mig. Hennes dröm är typ att få en Dalahäst så mamma och pappa det kan ni ju ta med när ni kommer, haha. Hon pratar också om att hon älskar svenska pannkakor (ätit en gång tydligen) och mitt knäckebröd älskar hon också. Hon sa "Du vet jag har ju svenska ättlingar så tror det är därför jag gillar det, tror inte mamma och Kenzie gillade det så mycket". Haha söt!

Håller på att bli sjuk här, inte bra alls. Ska försöka kurera mig. Lite innan jag slutade jobba frågade Sara om jag ville hitta på något på kvällen och vi bestämde oss för att ta en kaffe. Men sen började hennes värdbarn spy på kvällen och mamman var inte hemma så hon var tvungen att stanna hemma. Vilket kanske var bra på ett sätt för jag borde verkligen lägga mig i tid idag eftersom jag känner mig lite krasslig. Min värdmamma sa att Kayla hade sagt att jag inte mådde bra så hon knackade på min dörr med en kopp te nu på kvällen. Gulligt!

I morgon jobbar jag 3 timmar. Ska hämta Kenzie från skolan och sen åka till någon park där hennes klass ska äta lunch. Sen bär det av mot swim class, hem och vila ett litet tag innan det är fiolklass och sen slutar jag! Ska nog försöka åka till Southcenter då för att köpa springskor och sedan ska jag träffa Carro downtown på kvällen. På torsdag har Kenzie och Taelyn playdate och då har jag lovat att vi ska baka svenska chokladbollar. Kenzie pratar om det hela tiden. På kvällen är det ju även VALBORG! Får se vad som händer då.

Och vill knappt logga in på facebook längre bara för att alla från D.C heter "33 grader idag", "Åhh, vad jag älskar värmen" och "Klockan är 22.00 och det är 25 grader ute". HATAR ER!! Haha, nej jag är bara väldigt, väldigt avundsjuk.

Love

Rätter som jag skulle vilja ha just nu är (utan någon speciell ordning):


Spagetti och köttfärssås med ketchup, finrivna morötter och keso.


Stuvade makaroner


Inbakad fläskfilé med hasselbackspotatis


Varma mackor med tonfiskröra


Korvstroganoff med mango chutney i


Grillad fläskfilé med nypotatis och bearnaisesås (helst ska det vara i båten)


Risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk

Sen vill jag såklart ha svenska pannkakor med jordgubbssylt också!

Andra saker jag saknar:

Helgen som gått har varit jättebra, har inte varit hemma mer än för att sova så den har känts både lång och kort på samma gång.

Slutade 6 på fredagen och utgång stod på schemat så stressade ner i mitt rum och fixade till mig, hade en snabb middag med min värdfamilj och sen skjutsade min värdpappa mig till bussen. Klockan var typ halv åtta och det var ljust ute, men ändå vågar de inte låta mig gå till bussen eftersom det är gäng som hänger där. Min värdpappa ville inte ens skjutsa mig till den närmsta hållplatsen (typ där alla bussar möts) för han tyckte inte jag skulle stå där själv. Det var bara att gilla läget. Jag var ganska tidig downtown så satte mig på McDonalds och tryckte i mig en liten pommes, liten cola och en McFlurry Oreo (jag är rätt korkad eftersom jag först kände mig upprörd över att dom inte hade "Original-McFlurryn" med daim här, haha).

Sen ringde Louisa (som också är från Örebro!) och jag begav mig till Starbucks där hon, Malin och Madde befann sig. Vi väntade in Sara och Linn och sedan tog tjejerna bussen medan jag själv åkte med Louisa och Madde som hade bil till ett ställe där massa andra au pairer förade lite. Jag hade jag-håller-på-att-bli-sjuk-känslor så kändes som jag var i en dimma mest hela tiden. Efter en liten stund beslöt sig Louisa och Madde för att åka vidare till ett husparty och jag hängde med. Vi kom dock aldrig dit, utan stannade till och för french fries och milkshake på Dicks. ingen kände sig speciellt taggad på något party så Madde skjutsade hem mig och jag somnade pladask när jag kom hem.

På lördagen hämtade jag upp Louisa i west Seattle och vi åkte till U-district. Helt underbart område som jag vill åka tillbaka till många gånger! Vi började med lite Starbucks och gick sedan runt i affärer hela dagen. Mysigt! Lunch blev det på Blue C Sushi. Där kommer maten in på band! Tallrikarna har olika färger (priser) och sen är det bara att plocka vilka man vill ha så betalar man när man går. Dit ska jag ta dig Emma! Du kommer älska det!




Kvällen bestod av mexicansk middag downtown och sedan The Holiday hos Louisa på hennes värdfamiljs bioduk!



Åkte hem därifrån vid två-tiden och på rampen från I-5 stod jag och väntade vid ett trafikljus när jag blir påkörd bakifrån. La i friläge och drog i handbromsen och kollade sedan i bakspegeln. Föraren hänger då över ratten och ser helt röd och glansig ut i ögonen. Jag hann inte bestämma mig för vad jag skulle göra innan han gasade och körde om mig och svängde höger (vi stod i vänsterfil). Så jag memorerade registreringsnumret och skrev ner. Var helt stel i kroppen och massa bilar bakom tutade och körde om mig. Försökte ringa min värdmamma hur många gånger som helst, men hon svarade inte. Mitt i allt börjar min svenska mobil vibrera i väskan och då ringer mamma. Snacka om att mammas och min hjärna är ihopkopplad på något konstigt vis. Så jag svarade och körde in på en väg och började störtböla. Skakade i hela kroppen. Sen körde jag hem och väckte min värdmamma och berättade (och började såklart gråta då med). Hon tog det i alla fall jättebra och kramade  mig och frågade bara om jag var okej hela tiden.

Söndagen åkte jag downtown och träffade Louisa. Vi började med en Starbucks innan vi började leta löparskor till mig. Eftersom jag har mina gigantiska, gjutna inlägg hittade jag inga bra så blev inget köp denna dagen. Vi gick istället och mötte upp Madde och hennes mamma som är här på besök. Blev sen lunch och sedan åkte vi hem till Madde och hämtade hennes bil för att bege oss mot Ikea för köttbullsmiddag! Underbart gott. Lite Cheesecake Factory (där vi fick milkshake istället för smoothie som vi beställde, hmm) på det och sen mådde jag prima. 






 

Nu var det riktigt länge sen jag uppdaterade bloggen! Har hänt ganska mycket sen sist, men i detta inlägg tänker jag bara berätta om gårdagen: min födelsedag!

Min värdfamilj vet om att jag haft ganska mycket hemlängtan på sista tiden så de ansträngde sig väldigt mycket inför min födelsedag, frågade om min favoriträtt och favorittårta och så vidare. Kom hem ganska sent på tisdagskvällen då jag var ute och träffade några andra tjejer här. När jag kom hem fick jag typ inte komma in i köket och de var väldigt hemliga av sig. På onsdagsmorgonen hörde jag skrammel i köket redan vid sjutiden och sen vid åtta knackar det på min dörr och så står hela gänget där: mina värdföräldrar, McKenzie (4 år) och McKayla (8 år). Fick blommor, sång och frukost på sängen och så sa alla i kör "Grattis på födelsedagen!" på svenska. De läste från ett papper, haha så söta.





Sen öppnade jag mina presenter från världens bästa familj: mamma, pappa och Emma!









På kvällen var det middag i form av vegetarisk lasagne (min favorit!!) och chokladtårta med limeglass till efterrätt! Fick sång och paket!







Efter middagen åkte jag ut för att träffa vänner. Skulle hämta upp Caroline som bor på andra sidan  Seattle, men körde fel på motorvägarna i två timmar innan jag till slut hittade tillbaka downtown och mötte upp de andra. Caroline, Louisa (som också är från Örebro!), en au pair från Mexico som jag inte träffat förut, Sara, Linn och Malin väntade på Johnny Rockets där de har underbart goda milkshake. När han som jobbade där fick reda på att jag fyllde år försvann han ett tag och kom tillbaka med en jättestor tallrik med glass, Oreo, chokladsås och körsbär. Gulligt eller vad! Med det och en stoor milkshake i magen sa jag sedan hej då till tjejerna och gick och försökte hitta min bil. Gick inte så bra. Var några rätt läskiga killar som började ropa saker efter mig och såg att jag inte riktigt hittade så två medelålders kvinnor frågade om jag var okej och om jag ville att de skulle gå med mig dit jag skulle. Ringde i alla fall tjejerna igen och så fick de gå runt ett bra tag med mig innan vi hittade min bil. Lokalsinnet var inte på topp idag! De fick sedan köra före mig först till en bensinmack (eftersom jag kört slut på bensinen) och sedan ut på I-5 South.

Hade en jättebra födelsedag i alla fall! Tack alla!

Har ju inte berättat om hur jag kom hit till Seattle! Pauline och Ida skjutsade mig till Baltimore Washington International som flygplatsen som jag skulle flyga från heter. Alla hade sagt olika till mig angående övervikt. Hade fått höra att det är billigare att checka in en extra väska än att betala övervikt i en väska, men så var det inte. Kan även meddela att när man åker inrikesflyg här får man betala 15 dollar för den första väskan och 25 dollar för den andra och har man övervikt får man betala 50 dollar (man får ha 23 kilo i varje resväska). Jag hade en extrem övervikt så Ida och Pauline fick hjälpa mig att packa om väskorna. Fick betala totalt 90 dollar för kalaset, hmmpf. 23 kilo är 50 lbs och man fick absolut inte ha mer än 70 lbs även fast det var övervikt. Min ena resväska låg på 63 lbs och den andra på EXAKT 50. Plus att jag hade en stor trunk till handbagage plus min laptop. Jag hade ingen övervikt alls när jag åkte till USA och jag har inte ens varit här i två månader. Ni kan ju föreställa er hur det kommer se ut när jag ska hem till Sverige igen!



Vi gick och käkade på Subway och sen följde tjejerna mig till säkerhetskontrollen där vi var tvungna att säga hej då! Fy vad jobbigt det var! Vi har inte känt varandra så himla länge ännu, men känns som vi alltid har känt varandra. Personkemi! Kommer sakna D.C och mina vänner där något obeskrivligt mycket!

Jag flög till Dallas, Texas (fråga mig inte varför) där jag väntade en timme och sen bytte plan till Seattle! På det sista planet satt jag bredvid en otroligt jobbig typ. Det första han gör när planet har lyft är att hälla ut en hel hand ful med tabletter på sitt bord och sen började han beställa in sprit! Han sneglade mot mig hela tiden, men jag tittade bara ut genom fönstret. När han hade fått i sig lite höll han upp en liten flaska mot mig. Jag hade ju musik på och stängde av och frågade vad han ville. "Unless you want it" säger han och jag skakade såklart på huvudet. Creepy! När jag skulle på toaletten sov han så jag fick putta lite på honom och då drar han bara undan sina jätteben litegrand som om jag skulle kunna komma förbi där. "Du, det där går inte. Du måste nog resa på dig" sa jag.

På flygplatsen väntade hela min nya värdfamilj på mig! Såg först en lång, blond tjej som log när hon såg mig och det var mitt äldsta värdbarn och sen träffade jag resten av dem! Vi gick och hämtade mina väskor och sen bjöd de ut mig på restaurang! Deras favoritrestaurang där de serverar pizza med TUNN botten (oh yeeees, äntligen riktig pizza!) och jättegod sallad. Min värdpappas bror, hans fru och deras ettåriga dotter var med också. Jättetrevliga! 

 Sen åkte vi hem till huset. Jag bor i ett superfint hus! Just nu bor jag i gästrummet på övervåningen (vilket inte är fy skam alls), men har sett rummet jag ska bo i sedan! Är som ett hotellrum med eget STORT badrum och en dörr som leder till mitt egna lilla gästrum. Så alla som vill komma är grymt välkomna nu! :) De har strandtomt till Lake Washington som de badar i konstant på somrarna. Segelbåten ligger förtöjd nere vid deras egna brygga precis vid tomten. Rätt schysst va? ;)

Jag var otrolig trött på fredagskvällen så gick och la mig tidigt och sov 11 timmar. På morgonen fick jag våfflor (gjorda i våffeljärn som i Sverige, inte frysta små grejer som man rostar, haha) och sen visade de mig runt lite i området. Vi var även inne på ett gigantiskt gym som jag kanske ska börja på. Väljer mellan det och ett annat.

På kvällen "jobbade" jag och den gamla au pairen. Vi färgade ägg och sen tog vi barnen till den nya Hanna Montana-filmen. Filmen var över förväntan! Skulle faktiskt ha kunnat se den på min fritid om jag ska vara ärlig, haha. Bra musik var det i den också.



Kvällen tillbringades sen med Carla (gamla au pairen) i the living room i källaren där vi kollade på film.

Idag var det påskbrunch i huset! Familjens släkt var över här och alla var uppklädda. Supergod mat! Är det något jag gillar i detta hus är det den nyttiga och goda maten! Jag fick även lite påskpresenter i form av ett armband, en godisbar och ett fint ljus. Gulliga eller vad!

Allt är bara bra, men just nu kan jag inte låta bli att sakna alla underbara vänner i D.C något enormt! Har ju inte ens varit här i två dygn så har inte hunnit träffa några i min egen ålder här vilket gör att jag känner mig lite halvdeppig och bara vill ha kul med folket i D.C igen! Men det löser sig nog med den saken. Vi får se hur mitt liv ser ut efter 7 veckor här, det är lika lång tid som jag var i D.C.

LOVE

Torsdagen var en stressig dag. Jag och Pauline vaknade, duschade och drog till Montgomery Mall (som vanligt) osminkade. Jag köpte ett par vans, ett par flipflop, en väska, två adaptrar och presenter till mina nya värdbarn. Sen stressade vi vidare till Whiteflint Mall och CVS där lite annat inhandlade. Pauline släppte av mig hemma hos henne där jag började en jobbig packning av alla mina saker. Hon och Ida drog och inhandlade lite annat och sen kom Niels och joinade mig hos Pauline innan de andra kom tillbaka.

Otroligt lyckad kväll! Vi var sega som vanligt i början, tre tjejer som fixade sig (och jag som packade lite samtidigt) och så Niels som väntade. Sen käkade vi mumsig mat och åt tårta som vi hade köpt till Nisse som fyllde 23 :) Jag fick världens gulligaste små wine cans som det stod "Sofia" på och ett kort som jag blev rörd av. Timbuktu stod för musiken (inte live, utan via min ipod) och vi svenskar blev helt galna och stämde upp i allsång. Haha, stackars Niels och Elisabetta. Det var bara vi blondisar som skulle vidare denna kväll så Niels skjutsade oss till metron. När vi hoppar av ser vi att Niels blir pulled over av en polis. Polismannen går inte ur bilen utan lyser med en stor fickplampa på Nisses plåtar. Ida försökte reda ut situationen, men vi blev alla ombedda att sätta oss på en bänk lite längre bort. Rätt otäckt! Vi hade missat sista metron (if you're a tidsopimist and you know it clap your hands 'clap clap'" så vi hoppade helt enkelt in i bilen igen och så skjutsade Niels tillbaka oss till Pauline's place (Ida var tvungen att kuta ut och kissa under åkturen, haha).




Vi hade ett galet pyjamasparty för tre med popcorn, glass, lite  vin och massa, massa dansande till Timbuktu (vem annars?!)  innan vi alla "däckade" i dubbelsängen. En sak är säker: I sure love these girls!

Jag är framme i Seattle och allt är jättebra med mig! Den nya familjen känns kanon! Det är mycket som har hänt sen sist så jag tänker dela upp allt i flera olika blogginlägg. Just nu sitter jag med deras gamla au pair och kollar på film. Eller kollar och kollar, vi sitter med varsin laptop i knät. Det är lite komiskt för hon är nämligen den tjejen från Sydafrika som vi var mååånga som störde oss på under au pair-skolan i NY! ;) Haha. Men man får ta det för vad det är och vi har haft rätt trevligt nu ikväll i alla fall.

I onsdags kväll hade jag den mest bisarra upplevelsen någonsin! Tidigare har jag valt att inte skriva så mycket om min förra värdfamilj för det har känts fel och taskigt mot dem att "hänga ut" dem på internet, men efter i onsdags kväll skiter jag faktiskt i det. Jag har stått ut med så mycket under de sju veckorna jag bodde där, saker som jag inte tänker skriva här men som har varit extremt jobbiga att leva med. I onsdags frågade jag min värdpappa om det var okej att jag slutade lite tidigare på fredag för jag hade ett plan jag skulle passa eftersom jag skulle till min nya värdfamilj. Då sa han bara "no way" och att han inte hade någon som kunde täcka upp för mig. Han ändrade sig lite när jag sa att jag jobbar 9,5 timmar om dagen och att jag därför måste sluta tidigare för att det inte ska överskrida de 45 timmar i veckan som är max för vad man får jobba. Han skulle prata med min värdmamma när hon kom hem och så skulle han prata med mig senare.

Pauline och jag kom hem med mitt värdbarn ungefär samtidigt som jag slutade den dagen. Jag frågade om det var okej om vi tog bilen tillbaka till henne och de sa att det var okej. Sen peppade Pauline mig i mitt rum om att jag måste stå på mig om att jag ska sluta tidigare (eller ha hela dagen off) på fredagen. Vi gick upp och sen brakade helvetet lös! Fick se helt "nya" sidor av både min värdpappa och min värdmamma. Min värdpappa sa att om jag inte kunde sluta som vanligt på fredag kunde jag helt enkelt gå och packa mina väskor. Min värdmamma var otroligt oförskämd och gjorde funny faces åt mig och när jag till henne att hon inte behövde göra så sa min värdpappa rent ut att hon inte tål mig på grund av situationen att jag vill re-matcha och allt det. Pauline sa till mig på svenska hela tiden "Sofia, vi går och packar dina väskor och så ringer jag min värdmamma" och min värdpappa blev så sanslöst irriterad på att hon pratade svenska till mig. Han visade det genom att le med munnen, men se otroligt creepy ut på ögonen och typ lägga handen på Paulines arm. Jag tycker jag segrade ur hela argumenationen för jag var inte ett dugg arg på rösten eller otrevlig utan sa bara att jag tyckte det var synd att det skulle sluta såhär. Sen gick jag och Pauline ner till mitt rum och packade mina saker! Vilken otrolig jävla befrielse! När vi är påväg in till badrummet kommer min värdpappa och frågar om han kan prata med mig. Sen säger han att han inte menade att jag var tvungen att lämna ikväll. Sure! Som att jag skulle stanna efter hur de betedde sig mot mig! Har velat lämna det huset sen första veckan jag var där och alla har vetat om det. Paulines värdpappa kom och hämtade oss i kostym. Haha. Störtskön! Såklart går min värdpappa ut och försöker leka kompis med honom och börjar lyfta ut mina saker till bilen. Sen blev det ett snabbt hej då till föräldrarna där de försökte spela att de inte var arga. Var svårt att säga hej då till mitt yngsta värdbarn som är två år. Han förstod ju inte vad som hände och han har verkligen knutit an till mig dessa senaste tre-fyra veckor. Det var hjärtslitande att se honom stå i pyjamas i dörröppningen med ögon stora som tefat och titta på när vi lyfte ut alla mina resväskor. När vi kramades sa jag att han var en toppenkille och att jag verkligen kommer sakna honom. Han bara "I'm gonna miss you so much too, Sofia!". När vi åkte stod båda barnen och vinkade i fönstret. Den känslan går inte att beskriva. En otrolig befrielse över att kunna lämna huset och hela situationen, men helt enkelt fruktansvärt att lämna "mina" barn även fast de faktiskt är en av anledningarna till att jag ville byta familj från början. Dubbla känslor helt enkelt!

Hade aldrig pallat detta utan mina underbara vänner i d.c och framförallt Pauline och hennes värdfamilj! Hade aldrig klarat mig ur detta och hamnat där jag är nu utan de personerna och de ska ha allt tack! Haha, det var lite kul nu för jag började skriva "Jag kan inte tacka dem enog". Man kan inte säga så va? Jag vill bara skriva enough. 

Kommer sakna denna lilla man! Det här var de sista korten vi tog. Det var i bilen när vi väntade på Pauline bara några timmar innan jag var "tvungen" att säga hej då.



Och detta var den första bilden jag tog på honom! Tycker han har blivit mycket äldre på bara sju veckor, eller så är det bara håret som har vuxit.



Jag hoppas ni vet att ni kan klicka på bilderna så blir de större! :)

Igår fyllde Elisabetta 28 så på kvällen var vi inbjudna till en underbar sushirestaurang. Yummi! Jag var otroligt skeptisk till att beställa sushi, men det var riktigt, riktigt gott! Jag och Pauline delade på en sushitallrik och någon slags nudelrätt. Första gången jag åt med pinnar också, haha. Efter lite träning gick det okej i alla fall. Fem mörka italienare och tre blonda svenskar var vi , haha. Trevlig tisdagskväll :)

Många av mina nära och kära vet redan om detta, men kanske inte alla. Jag har inte velat skriva så mycket om detta på bloggen, men såhär är det: jag har inte trivts i den familjen jag är i nu på grund av flera anledningar som jag inte tänker gå in så detaljerat på här. Det viktiga är att nu har jag bara några dagar kvar här innan jag flyttar till en familj i Seattle som verkar helt underbart! Känns jättejobbigt att lämna alla vänner här, men vi kommer hålla kontakten ändå. Pauline och Ida ska komma och hälsa på och jag kan ju åka tillbaka hit och hälsa på också.

Nu vet ni i alla fall :)


                         

Kan visa lite smakprov på vad jag inhandlade förra veckan, ni vet när jag handlade för 200 dollar i en enda affär, haha. Hittade inte alla kläder på internet och orkade inte ta kort på allt, men lite kan ni få se :)



Alla bilder är tagna från http://shop.pacsun.com/home.jsp

Idag var det Painting Day hos Pauline all day long! Jag och Pauline startade runt 10.30 med RJ, David och Adam och sen kom Ida med Alexandra och Logan och joinade oss.



När vi skulle åka hem var RJ supergullig. Vi skulle ta på hans skor och han stod med huvudet i mitt knä och mumlade något. "Jag kan inte höra vad du säger när du har huvudet i mitt knä" sa jag, men han fortsatte att mumla. Sen till slut tar han upp huvudet och säger: "I love you so much, Sofia". Så himla söt. "And I love YOU so much. You're my sweetie pie!" sa jag och då svarade han: "You are MY sweetie pie!". Sådär höll vi på fram och tillbaka. I bilen påväg hem sjöng vi "If you're happy and you know it clap your hands" om och om igen tills jag inte orkade mer och satte på radion. Då somnade han pladask så jag fick bära in honom när vi kom hem. Nu är jag helt slut! Tur att han har sin nap nu så jag kan vila upp mig lite.

I lördags jobbade både jag och Pauline så vi mötte upp med Ida och Elisabetta (som inte jobbade. Nu är ju Elisabetta inte ens au pair, men ja ni fattar) och tog metron till D.C där det var Cherry Blossom Festival.

   

När vi skulle hem fick vi stå i kö i en timme för att kunna ta hissen till metron! Vi hade ju barnvagnarna så vi kunde inte åka rulltrappa. Tur att det var soligt och varmt i alla fall.

Lördag kväll åkte jag och Pauline, Ida, Elisabetta och Niels till några andra svenskar i D.C där det var förfest och sen var det meningen att vi skulle gå ut. Men jag och Pauline kom inte in! Så det var bara för folket att knalla till McDonalds och ta metron hem.

Sov hos Pauline (som vanligt typ) och idag hämtade vi upp Niels och åkte till Montgomery Mall för lite lunch/middag och "shopping" (ingen köpte något, men vi kollade ut saker vi ville ha). Niels såg måttligt road ut under tiden, haha.

Love

Jag ska inte ljuga i denna blogg. Jag ska vara ärlig. I måndags åt jag på McDonalds igen. Det betyder att jag åt där tre dagar i rad. Galet. Fast jag tänker att jag faktiskt får/måste eftersom jag befinner mig i en sådan situation just nu. Men hey vem lurar jag, det GÅR att köpa sallad också.

I alla fall så kom jag i TID (eller 10 minuter senare än vad vi hade sagt för tid) till Pauline i måndags. Ida skulle hämta upp oss för vi skulle på ett "au pair-möte" eller något som Niels hade kollat upp. Jag vet inte, jag är ju inte ens med Cultural Care, men var med på ett hörn som alltid. Var Pauline klar i tid? Var Ida klar i tid? Nej, nej. nej. Med detta gäng behöver jag i alla fall inte känna mig dum för att jag är sen ibland. Jag är inte den enda tidsoptimisten, haha.

Jag och Pauline var helt enkelt tvungna att åka till Donken (beroendeframkallande, oh yeah) och köpa med oss mat. Vi köpte även mat till Niels, men i bilen till Ida gjorde Pauline en liiiiite för kraftig vänstersväng så Niels cola (betänk att allt är i supersize här) åker ut över hela golvet. "Ta upp den, ta upp den!" skriker Pauline, men det var liksom två droppar cola kvar. Haha! Lite komiskt. Vi åkte i alla fall till au pair-mötet där 85 % av au pairerna var tyskar. Men vi hittade i alla fall en finsk tjej :)

Sen spenderade vi en hel tid inne på CVS. Det var då jag hittade de farliga Blow Pops. Illa!

Tisdagen bestod av "Vem vill dejta Linda Rosing" och hysteriskt klubbätande hemma hos Pauline. Sedan fick jag kramp i magen av att kolla på när Linda Rosing är med i Wipeout. Natalie Gunnarsson  - du måste kolla för du kommer DÖ av skratt. Riktig Gunnar-humor.

http://kanal5.se/web/guest/wipeout/-/k5videoplayer/single/58707/none/

Idag var jag ledig mellan 9 och 5 så då kom Andrea och hämtade upp mig och så åkte vi till Montgomery Mall där vi åt lunch och tittade på massa saker som vi ville ha. I morgon är jag ledig så vi ska tillbaka dit i morgon med för mitt shoppingsug är definitivt tillbaka nu!

LOVE

Att ersätta bars med Blow Pops är ingen bra idé, ingen bra idé alls. Två klubbor är ändå lika mycket kalorier som en bar! Sjukt! Sour apple är helt klart beroendeframkallande.