Let's keep it together....

Jag lovade ju att jag skulle skriva oftare så här kommer ett fräsch blogginlägg till!

Fredag dag bestod av the Zoo! Min värdpappa skjutsade mig och RJ till Paulines hus där vi stressande runt som bara tusan (vad annars? det gör vi ju alltid) innan vi skyfflade in barn, packning och strollers i Paulines megastora van. Vi åkte till Ida där hon och hennes söta värdbarn väntade på oss. Sen tog vi metron till The Zoo, som är helt gigantiskt (som allt annat). Man hinner inte se hela parken på en dag. I alla fall inte om man har barn med sig. Det var ganska varmt denna dag så det var en väldigt bra jobbdag om man säger så ;)

Lägger inte upp några bilder på barnen, för vet inte riktigt hur mina egna och de andras värdföräldrar ställer sig till det.





Pandan var så fruktansvärt söt! Satt där för sig själv och smaskade på pinnar och grenar. Mitt värdbarn var ganska jobbig denna dag (sprang iväg hela tiden och lyssnade inte på mig ett dugg), men han var i alla fall väldigt söt när han såg pandan och sa "I wanna go down there and play with it!" Cutie.

Pauline skjutsade hem mig och våra värdbarn sov som små stockar i bilen. Jag packade ner lite (eller ja, snarare typ hälften av garderoben eftersom jag inte kunde bestämma vilka kläder jag ville ha med mig) saker medan Pauline väntade och så tog vi bilen tillbaka till her place.

Våran middag slog nog alla rekord! Vi satt vid varsin laptop vid köksbordet och åt en väldigt blandad middag bestående av pizza och scrambled eggs för min del och Pauline körde på flingor med mjölk, våfflor och även hon scrambled eggs. Till det blev det Coke! Vi är såååå nyttiga over here. Vi väntade sedan in Ida, Niels och hans tyska vän. Popcorn, tacochips, MARABOU och mer cola stod på menyn. Oj oj oj, det måste bli ett stopp på detta.

När vi vaknade på lördag morgon ville vi bara dö. Paulines yngsta värdbarn röjde runt redan klockan sju så vi vaknade till lite. Sen drömde jag att jag störtade med ett flygplan. Inte så himla trevlig dröm, sjukt verklig var den. Natha, sluta läs nu för du kommer aldrig kunna flyga hit annars, haha! I alla fall så hade vi precis kommit upp ovanför molnen och slutat stiga när planet girade och svängde till höger. Detta händer ju ofta när man flyger och jag brukar alltid tänka "Nej, nu störtar vi!" men det gör man ju aldrig i verkligheten. Planet slutade i alla fall gira och allt var lugnt tills det började tappa höjd, vilket ju också inte är ovanligt när man flyger. Sen började planet luta mer och mer framåt och accelera. "Shit" tänkte jag. "Nu störtar vi! Helvete, jag kommer dö nu och det finns inget jag kan göra åt det. Jag kan inte dö nu, jag har ju så mycket mer jag vill uppleva i livet!". Det sjuka var att jag såg allting som att jag satt i cockpit. Alltså, det var en stor framruta som jag kunde se genom när vi störtade mot marken. Alla som har flugit vet hur det låter när planet accelerar när man är på marken och precis ska lyfta. Precis det ljudet var det och planet lutade rakt ner. Jag såg en stad som rusade mot oss med massa skyskrapor. Människor skrek hysteriskt och sen exploderade allt i en stor krasch med eldsflammor och delar som flög överallt. Jag vet inte om jag dog eller överlevde, men i nästa sekvens befinner jag mig i alla fall på ett sjukhus där jag försöker smyga ut utan att någon ska se mig. På något sätt kände jag att jag var tvungen att rusa tillbaka till planet och rädda de andra, men eftersom jag inte kände någon där ville jag bara smyga ut och springa iväg. Sjuk dröm eller vad. Snacka om symbolisk!

Back to Saturday then. Vi segade som vanligt ända tills det var dags att stressa utav bara helvete om vi skulle hinna in till D.C och möta upp de andra. Vi tog metron till Dupont Circle och träffade Mattias, Ida, Elisabetta och deras vän. Det var meningen att vi skulle på Cherry Blossom Festival i centrala Washington D.C, men eftersom det regnade kände vi att vi inte pallade det. Gruppen splittrades och jag, Pauline och Mattias drog till donken innan vi spenderade X antal timmar på H&M. Jag inhandlade två gulliga volangkjolar i svart och vitt (kunde inte bestämma färg, så jag köpte båda) och ett par gladiatorsandaler i guld. Mycket nöjd är jag! Mattias drog sedan hem och vi mötte upp Ida och tog metron tillbaka till Rockville.

Mer hysteriskt stressande från två obotliga tidsoptimister blev det. Fast jag var nog den som var värst denna kväll. Vi tog metron till Dupont Circle igen och mötte upp Jenny! :) Sen gick vi till ett ställe där Elisabetta, Ida och Niels satt. Våra planer för kvällen var utgång och vi var även dressed up för utgång. Men eftersom det var rätt sent och jag och Pauline måste strula med allt eftersom vi är under 21 fick vi krossa Idas hjärta och säga att vi skippade utgången denna kväll. Det enda Ida ville var att gå ut och det enda jag och Pauline ville var att hitta ett Mcdonald's (ja, jag vet att vi åt lunch där, haha). Efter en lååång promenad i ösregn tog vi i alla fall metron tillbaka och blev det tårta och Cola (igen!!) hos Pauline innan vi stupade i säng.

 







Söndagen (idag) var vi bara sega på förmiddagen. Det var i alla fall varmt ute idag så det blev på med sandaler och ett besök på McDonald's (igen).

Nu har ju ni sommartid så nu är det sex timmar mellan oss igen. Jobbigt!

LOVE

Dessa är farliga och ska inte mer inhandlas av Sofia Eriksson!


 
Fruktsallad hos Pauline i veckan. Yummy and Healthy!

Nu är det verkligen dags för mig att uppdatera här. Jag ska försöka skriva oftare och kortare, promise.

Vad har hänt sen sist? Jag har gjort massa saker sen sist! För att detta inlägg inte ska bli extremlångt (vilket det alltid blir annars) tänker jag begräna mig med att berätta att på tisdagen förra veckan mötte jag upp Zandra (som jag inte hade träffat förut) på Cheesecake Factory där vi åt lite mat. Supermysigt. På onsdagen var jag och Emelie på en mekikansk restaurang i Bethesda. Väldigt bra restaurang som jag definitivt kommer besöka igen. Här har de inte köttfärs till tacos, utan det är beef eller chicken vilket jag har stört mig på mycket eftersom tacos utan köttfärs inte är riktig tacos för mig. Men på detta ställe kunde man i alla fall beställa ground beef, vilket jag i och för sig inte gjorde men Emelie gjorde ;) Nu vet jag det till nästa gång i alla fall. Sen blev det Starbucks.

Thursday then. Vad gjorde jag på torsdagen? Frågar Pauline på msn nu, men ingen av oss har en aning om vad vi gjorde på torsdagen. På fredagen vet jag i alla fall vad vi gjorde! Då skulle jag och Pauline "gå ut och äta". Efter ett besök på Montgomery mall och några andra förslag slutade vi på McDonalds. Fancy! Sen åkte vi till Cabin John Mall och inhandlade snacks och åkte hem till Pauline i Rockville. Vi kollade tre avsnitt av "Vem vill dejta Linda Rosing". Vi led oss genom alla tre avsnitt med skräckblandad förtjusning. Det är ju ett avskyvärt program, men någonstans har väl producenterna lyckats eftersom vi sträckkollade tre avsnitt.

På lördagen kom Andrea hit och så åkte vi till metron i Bethesda. Vi hade otroliga problem med att hitta det rätta parkeringshuset och höll på att bli tokiga på alla "do not enter"-skyltar. Efter att ha vevat ner rutan och frågat ett antal personer hittade vi rätt och hoppade på metron till Silver Spring där vi mötte upp Jenny, Paulina, en tjej från Japan och en tjej från Thailand. Vi åt buffé! Och herregud vilken buffé! Där fanns allt från alla typer av asiatisk mat till junk food eller otroligt fräsch sallad. Och desserten sen! Alla möjliga frukter, kakor och glass som man fick ta själv från en glassmaskin. Fanns tre smaker! Jag var nog den som var mest fascinerad över glassmaskinen på hela restaurangen!

Kvällen bestod av utgång i D.C! Jag har hittat en grupp människor som är minst lika tidsoptimistiska som mig, haha! Jag tog bilen till Pauline där hon och Mattias (en svensk au pair här) väntade på mig. Efter ytterligare lite sminkande och plattande av hår (från min och Paulines sida alltså, haha) begav vi oss till en annan svensk tjej vid namn Ida som jag träffade första gången denna kväll. Vi promenerade till Elisabetta, en italienska som studerar här och bor inneboende hos en kvinna. Lägenheten var superfin! Vi åt god middag och förfestade innan vi tjejer (Mattias var tyvärr tvungen att åka tillbaka hem tidigt) tog metron till D.C! Det blev Ultra Bar och jag och Pauline fick två FETA svarta kryss på båda händerna. Sen kallade vakterna även tillbaka Pauline när hon hade gått in för de trodde att vi använde samma ID. De frågade även om alla från Sverige är blonda för de hade aldrig träffat någon därifrån som inte var blond. Haha! Det var lite komiskt på förfesten där vi var fyra svenskar som var blonda och sen Elisabetta från Italien som var mörk. I taxin hem till Pauline sov vi i omgångar. Creepy chaufför var det!



Otroligt lyckad kväll!!

På söndags segade jag och Pauline mest. Det var nästan sommarväder ute så en promenad blev det i alla fall innan vi åkte och hämtade upp Ida och tog oss till Ikea! Vi konstaterade att min gps inte är den bästa, men fram kom vi i alla fall. På Ikea åt vi köttbullar och blev förföljda av en svettig man med krycka. Det är ständigt män över 30 som raggar på oss här och som förföljer oss. Komiskt när vi är fler och kan garva åt det, men väldigt läskigt när man är ensam och någon gubbe ler sliskigt mot en och börjar gå mot en.







I måndags var det meningen att vi skulle åka till Starbucks, men tidsoptimister som vi alla är hann vi inte dit (stängde 10). Jag, Ida, Elisabetta, Pauline och Niels (tysk au pair som jag träffade första gången) åkte till en glassbar på Cabin John Mall där vi mötte upp ytterligare två svenska au pairer: Sara och Kristin. Vi åkte sen hem till Elisabetta och tog det lugnt tills klockan blev för mycket (som den alltid är nuförtiden) och det var dags att åka hem.

I tisdags kväll hängde jag och Pauline hos henne. Alldeles för sent, som alltid med oss haha, drog vi och köpte snacks och återvände för att se ännu ett avsnitt "Vem vill dejta Linda Rosing". Trodde vi! Vi var nämligen utelåsta! Paulines värdpappa låg och sov och var omöjlig att väcka så vi försökte kommunicera med hennes värdbarn David, 2 år. Det gick inte toppenbra. Grannen kom i alla fall över och bankade som en tok på dörren tills värdpappan vaknade och vi kunde komma in och se vårat Rosing-avsnitt.

Idag var det playdate all day long at Pauline's house. På kvällen hämtade hon sedan upp mig och vi åt middag i Bethesda. Undrar hur många gånger jag har skrivit namnet Pauline i detta inlägg. Haha. Vi har helt enkelt hängt mycket sista tiden :)

Detta måste vara det längsta blogginlägget hitills! Jag ska bättra mig och skriva oftare, jag lovar.

Nu är klockan snart halv ett är och det är dags för mig att stupa i säng.

Vill även säga GRATTIS till älskade Sarah som fyller 20 idag! <3

Saknar er alla!

Well



87 $ gick kalaset på. Det är snuskigt mycket pengar, ungefär halva min veckolön! Men det var faktiskt saker jag behövde (en del av det i alla fall). Jag vet en till som uppskattar kombinationen valnötter och äpplen (fast det ska egentligen vara Jona Gold, men det fanns inte) och det är Bella! ;)

CVS är en underbar affär/apotek där man kan köpa nästan allt! Där fanns det i alla fall alla sorterts duschcréme man kan tänka sig, vilket jag och Pauline inte hittade någonstans när vi var på en vanlig mataffär.

Efter min shoppinghysteri hände några otroligt obehagliga saker. Först hittar jag inte bilen! Jag var helt säker på att jag hade ställt den på ett visst ställe och när jag går dit ser jag bilen, men märker att det inte är "min" bil eftersom nyckeln inte funkar i låset (alla bilar ser ju typ likadana ut här så jag tog fel). Jag började titta mig omkring och gå runt och leta, men ser inte bilen någonstans. "Är det någon som har snott din bil?" frågar en man mig vilket gör att jag får ännu mer panik (fast när man säger att man får panik har man bevisligen redan det, eller vad säger ni Tagessonare?). Det otäcka var att när jag gick in i affären stod några "läskiga" killar och hängde utanför och den ena sa "Hello miss" när jag gick förbi så jag började ju tänka på det när jag gick där och letade efter bilen. I huvudet spelade jag redan upp samtalet jag skulle behöva ringa till min värdpappa och meddela honom att deras bil är stulen (och hey, jag hade ju min påse från CVS med innehåll för 80 $ i bilen... Om man får tänka själviskt). Kanske inte riktigt vad som behövdes i den situation jag redan befinner mig i. 

Efter mycket letande hittade jag till slut bilen! Lycka! Sen körde jag dock väldigt, vääääldigt mycket fel trots att jag hade GPS. Jag var med om något extremt obehagligt, som jag egentligen inte borde skriva här eftersom min kära mamma kommer hetsa upp sig så mycket, men jag skriver det i alla fall. I en korsning sa the GPS lady till mig att jag skulle "turn left" vilket jag gjorde. Vad jag då missade var att det var TVÅ FILER SOM GICK I BÅDA RIKTNINGARNA!!!! Jag stelnade till i hela kroppen och spärrade upp ögonen när jag två sekunder efter att jag svängt kom på det. Anledningen till att jag missade det var att det regnade ganska mycket, var mörkt, inte var några gatlyktor (vadfan har de inga gatlyktor här för? Det var ju en väg dubbelt så stor som Rudbecksgatan) OCH att det inte finns några ordentliga lysen på bilen. Man måste ju sätta på lysen på kvällen (i alla fall på den gamla bil som jag använder här) vilket jag hade gjort, men de lyser inte upp speciellt mycket). I alla fall skrek jag några svordomar och fick ännu mer panik när jag inte fick i backen (är inte jättevan med att köra automatväxlad bil ännu och det var ju mörkt i bilen). Till slut fick jag i den och backade och trixade tills jag kunde köra i rätt riktning. Jag körde höger in på samma väg som jag kom ifrån och stannade och bara skakade i hela kroppen. Förstår ni hur obehagligt det var?! Eftersom jag stod på tvären med bilen över vägen när jag försökte vända syntes ju inte heller mina lysen plus att det var mörkt och regnade så om det hade kommit en bil hade det ju varit katastrof! Denna väg är ganska trafikerad, men lyckligtvis kom det inte en enda bil medan jag gjorde mitt snedsteg. Det kanske var en av farmors skyddsänglar som hon alltid sänder ut över oss? ;) Det är nog i alla fall det värsta jag har varit med om i trafiken. 

Sen fick jag lära mig att man inte alltid kan lyssna på GPSen. Jag befann mig vid några konstiga industribyggnader när den säger "turn right" vilket jag inte kunde för då hade jag kört rakt in i den jäkla byggnaden. Det var ett otäckt område också så jag vände och försökte hitta en större väg så snabbt som möjligt.

Jag kom hem i alla fall!! Nu kan du andas ut mamma! Och pappa och Emma med för den delen. Nu har jag i alla fall lärt mig en ordentlig läxa, den saken är klar.

En rolig grej som hände idag var när jag hade lämnat stora flickan på sin appointment. Jag hittade då en typ lågprisaffär som jag strosade runt lite i. Det första jag ser är en hel hylla med Wasa knäckebröd. Jag blev helt till mig, jag älskar ju Wasa knäckebröd (eller vilket knäckebröd som helst i och för sig). Det andra jag hittar är "Annas pepparkakor". Det tyckte jag var skitcoolt, stod och log som ett fån när jag såg de där pepparkakorna. Sen råkade jag dra ner en hel rad med chokladkakor bara för jag inte ville ta den som var längst fram (jag måste sluta med det där. Familjen, ni vet vem jag har fått det ifrån, höhö), men det hör egentligen inte alls hit.

Min andra "svenskupplevelse" (jag vet att man inte kan säga så, men ni fattar ju vad jag menar, right?) var på CVS. Stod och läste på baksidan av en Eye Makeup Remover (som jag sedan köpte, jajamensan) och det tog nog fem sekunder innan jag kopplade att texten var på svenska. "Ögonmakeup remover. För vattenlöslig ögonmakeup. Utmärkt för kontaktlinsanvändare. Fettfri, doftfri" stod det (och nej, jag har inte fotografiskt minne som Lisbeth Salander. Jag hämtade flaskan och skrev av direkt ja).

En annan sak som jag klurade på när jag var på CVS var när jag såg produktserien Got2be från Schwarzkopf. Ja ni vet, det är ju de enda hårsprayen som jag använder när jag är i Sverige. Här stod det "Göt 2 be" på flaskorna. Vad fan, de har ju inte ens bokstaven Ö i sitt alfabet och ändå står det "Göt 2 be". Jag kanske har fattat helt fel, men blev i alla fall lite smått irriterad där bland hyllorna. "Göt 2 be". Hmmpff.

Och ni som har "tjatat" på att jag ska blogga oftare borde vara väldigt nöjda nu! ;) Två inlägg på en enda dag, haha.

Sen tycker jag att kusin Johanna får ta och klämma ut sin bebis snart nu! Jag är så nyfiken och vill se bilder snarast!

Love

I lördags kväll skjutsade min värdpappa mig och Andrea till metrostationen där vi än en gång tog metron till Washington D.C! Denna helg var det "Sverigeväder" här, det vill säga kallt och regning. Alla säger till mig att eftersom jag är från Sverige borde ju detta väder inte besvära mig så mycket. Gah, bara för att jag är VAN vid det betyder det väl inte att jag måste GILLA det! Hehe. Andrea som är från Colombia tyckte i alla fall det var svinkallt, vilket ju är förståeligt. När vi kom fram till D.C gick vi fram och tillbaka på samma gata säkert sju gånger eftersom vi inte kunde bestämma vart vi skulle äta. Var det inte för dyrt så var det för mycket folk eller så såg maten äcklig ut eller så var det något annat som inte passade oss, haha. Till slut bestämde vi oss för "California någonting" där vi käkade mexikansk mat, min favvomat number one! Efter ett litet tag dök Jenny upp och vi bestämde oss för att gå mot biografen! Efter många om och men såg vi Watchmen. Den sög något enormt! Inget jag rekommenderar. För lång och kass handlig, det tyckte vi alla tre.

Idag har jag varit i USA i tre veckor! Känns både längre och kortare på något vis. Det händer mycket just nu, och det kommer bli några förändringar framöver som jag inte riktigt vill skriva om här. Många av er vet redan vad jag pratar om och ni andra får helt enkelt vänta tills jag bestämmer mig för att skriva det här ;)

Nu ska jag ta mig till Montgomery Mall (för andra gången idag, var där med lilla killen och lekte på the playground förut).

Saknar er alla jättemycket, tro inget annat!

Idag känner jag mig helt slut. Vaknade vid halv nio när barnen började rumstera om på övervåningen. Detta hus är extremt lyhört så det är ganska svårt att sova ut på morgnarna. Men jag orkade verkligen inte gå upp, låg kvar i sängen till 11 och lyssnade på musik och funderade massa. Sen duschade jag och pratade med mamma på Skype. Vad skulle man göra utan skype? Och utan dator! Avståndet till Sverige känns inte alls lika långt nu som jag kan tänka mig att det gjorde för 10-20 år sen när man inte kunde prata med sina nära och kära lika ofta.

Vad har hänt sen sist? I måndags kväll tog jag bilen och åkte till Montgomery mall. Hade bara en timme på mig innan de stängde så den mesta tiden spenderade jag på Forever 21. Tro det eller ej, men jag köpte ingenting! Vet inte riktigt vad det är, men jag känner mig inte alls shoppingsugen. Väldigt märklig känsla som jag inte alls är van vid, haha. Den sista tiden i Sverige shoppade jag som en galning så det kanske är det. Men det är bara bra, då kan jag samla på mig massa pengar nu och sen köpa något extra dyrt och lyxigt.

I tisdags var jag på Puppet show i Glen Echo Park med minsta killen och Emelie och hennes lilla tjej. Det är alltid skönt att göra saker med barnen utanför huset. Det var en bebis där som drog lite i mina kläder, och då hörde jag hans mamma säga: "Nej lilla gubben, kom hit" på svenska. Haha. Trodde jag hörde fel först, men sen när det hela upprepade sig vände jag mig om frågade om hon var svensk och det var hon ju såklart :)

På kvällen träffade jag Pauline på Montgomery Mall :) Vi tittade i massa affärer (och jag shoppade inget! Vad har hänt med mig?!) och käkade lite mat.

På onsdag kväll kom Paulines värdmamma och hämtade upp mig här och så åkte vi till Rockville där Pauline bor med sin värdfamilj. Haha, hennes värdmamma är urskön. Vi åt sallad och jag fick ännu en gång perspektiv på saker och ting. Vid 12 skulle Pauline skjutsa hem mig, snäll som hon är :) Vi hade en del problem med att hitta vägen trots att hennes värdmamma hade ritat en liten karta över hur vi skulle åka. Vi konstaterade att amerikanare inte sätter upp sina vägskyltar på ett logiskt sätt. Efter många om och men och lite hysteriskt skrattande från oss båda hittade vi i alla fall hem till mig där jag dock inte kom in i huset. Stod hur länge som helst och trixade med nycklarna. Jag hade bett min värdmamma att inte låsa överlåste för jag får aldrig upp det, men eftersom min värdpappa kom hem från en affärsresa sent den kvällen hade han låst båda låsen. Så jag fick ringa dem (kände mig såklart jättedum) och be dem komma och öppna.

Igår på dagen mötte jag upp Emelie och Lova på Montgomery Mall med "våra barn". Det blev lite lek för dem på playgrounden och sen gick vi och kollade i alla affärer. Ännu en gång köpte jag INGENTING! Eller jo, en concealer på Victoria's Secret, men det räknas ju knappt.

Igår kväll hade vi Au Pair-möte i Washington D.C. Vi var på Verizon Center och såg en NBA basketmatch! Wizzard - Magic. Min värdpappa skjutsade mig till metrostationen så tog jag metron därifrån. Måste säga att jag känner mig lite småstolt att jag klarar allt sådant här själv nu. Ni som känner mig vet ju att jag är ganska dålig på sådant här, men det är ju bara för att vi som är INTELLIGENTA har sämre lokalsinne, eller hur mamma? ;) Min värdpappa säger att jag inte ska säga att jag är dålig utan att det är något jag kan jobba på. Javisst, så kan man ju också se det. Han har förövrigt börjat reta mig för mitt höger-och vänster-problem. Han pekar istället för att säga.

Det var i alla fall hur coolt som helst med basketmatchen! Gigantisk arena!





Jag och Jenny

Kändes väldigt amerikanskt att kolla basket och käka pizza slice och dricka cola ur en GIGANTISK (allt är ju så jäkla stort här) mugg.

Jag, Andrea (som också bor i Cabin John) och en till tjej tog metron tillbaka tillsammans med en annan tjej. Det var sjukt mycket folk eftersom alla hade varit på matchen. Lite otäckt tyckte vi alla tre. Speciellt när folk skulle gå av och vi trycktes ut genom dörrarna ut på perrongen av strömmen. Jag och Andrea hoppade av i Friendship Heights där hon hade kollat upp att vi kunde ta en buss tillbaka till Cabin John. Hon hade dock missförstått busstabellen så efter en viss väntan och många samtal med olika busschaufförer bestämde vi oss för att ta en taxi. Första gången för mig i USA!

Är jätteseg idag, funderar på om jag håller på att bli sjuk för igår frös lilla killen så han skakade och sen under hans nap så vaknade han och bara skrek, och då var han jättevarm och hade 39-40 graders feber sa min värdpappa (han räknar om allt så jag ska förstå). Han kan ju ha smittat mig.

Ikväll ska jag och några andra tjejer ses i Washington D.C. Det var tal om utgång först, men nu ser det nog mer ut som att det blir bio eller bara ta en kaffe någonstand. Och det är precis vad jag är sugen på faktiskt, tro det eller ej! :)

Saknar er

Idag skulle Graciana och hennes värdfamilj komma och hämta upp mig klockan 11. Kvart i elva satt jag i godan ro och käkade min frukost  när jag hör en kvinnoröst säga: "Hi, I'm here to pick up Sofia". Vad i helsike tänkte jag, klockan är ju inte ens elva och de sa ju att jag inte skulle ta tiden seriöst eftersom de är från Argentina. Vad jag då hade missat var att man ställde fram klockan en timme natten mellan lördagen och söndagen här i USA. Jag visste detta, men trodde att det var natten mellan söndag och måndag. De var alltså 45 minuter sena redan. Så jag fick rusa ner och borsta tänderna i racerfart och kasta ner min kamera och plånbok i väskan. Hennes värdmamma är dock superschysst, och sa "ta det lugnt, ingen fara". Bilen vi åkte i är meeeeegastor. Där satt tre vuxna och tre barn så jag fick hoppa in i bagageutrymmet där de hade fällt ut två säten, på vilket en av pojkarna satt.

De släppte av oss vid metron och så åkte vi mot Washington D.C! Det var VARMT idag med. Helt underbart. Behövdes ingen jacka alls.

Washington Monument

Vi var även på National Museum of American History och något naturmuseum. Jag är ju ingen museummänniska (fast jag hade velat gå till United States Holocaust Memorial Museum, men det får bli en annan dag.



The White House






Graciiiiaaanaa


Vi hann även med lite shopping. Jag handlade en väska och en scarf på H&M. Jag är störd, det är det första jag köper i klädväg i USA och så handlar jag det på H&M liksom. Plus att väskor och scarfar väl inte är riiiiiiiiiktigt det jag behöver om man säger så. Men Graciana är solglasögon-freak så hon köpte ett nytt par solglasögon och tyckte att jag visst kunde köpa min väska och min scarf. Haha.



På råd av kusin Johanna beställde jag en kall frappucino mocha på Starbucks i Friendship Heights när vi väntade på att Gracianas värdmamma skulle hämta oss. Den var ofantligt stor (okej visst, jag tog den största, men det var bara för att jag fick en sån liten vanilla latte när jag beställde medium förra veckan... Eller det kanske var en liten jag tog...) och utan tevkan ofantligt onyttig. Den var i alla fall även ofantligt GOD!



Bjuder på denna otroligt misslyckade bilden på mig, som vi garvade länge åt. Skit samma, ville bara att ni skulle se proportionerna på hur HUGE kaffen är.



Graciana med sin juice :)

Jag blev medbjuden på middag hemma hos hennes värdbarns mormor så kvällen spenderades där med en underbar spenatpaj och glass med dulce de leche. Mysigt var det! Familjen flyttade till USA när värdmamman var liten så de pratar spanska med varandra blandat med engelska. Både mormodern och värdmamman var urgulliga mot mig.

Sen sa vi hej då och de begav sig tillbaka till Philadelfia, vilket suger något enormt men it is what it is. Vi ses nog något mer under detta år :)

En vecka har gått sen jag skrev sist, men det känns som en månad!

Denna vecka började jag jobba, jag börjar 9.00 och slutar 18.30 vilket är ganska långa dagar så jag har varit rätt trött på kvällarna när jag slutat. På måndagen var det meningen att barnens gamla nanny miss Sylvia skulle komma eftersom jag inte visste några rutiner eller så ännu. Hon kom dock aldrig eftersom hon var tvungen försöka fixa så att hennes nya fosterbarn kunde börja i skolan. Jag hade smått panik hela denna dagen eftersom jag var "ensam" med barnen (min värdpappa jobbar hemifrån så jag är nästan aldrig helt ensam med barnen). Men jag tog mig genom den i alla fall.

Resten av veckans dagar har Sylvia varit med mig här. Sylvia är en pigg och pratglad dam från Jamaica. Vi har funnit varandra totalt under denna vecka. I början pratade hon inte så mycket med mig, men när vi väl började var det svårt att sluta. Hon är urskön! När minsta barnet har nappat har vi suttit i fönstret och läst tidningar och pratat om allt och inget. Kvinnan har humor! Haha, hon var så sjukt nervös när jag skulle köra minsta barnet till Fun fit. "Sooofia, what are you dooooing?" And I was like "Sylvia, jag har kontroll över situationen". Och sen garvade vi massa tillsammans. Hon har berättat allt om sin 28-årige son och sina fosterbarn och grejer. Hon har till och med sagt att hon ska bjuda hem mig på middag någon dag och att vi kan möta upp med barnen i parken någon dag. Vi har även pratat massa shopping, hon är shopaholic precis som jag är (ibland). Hon frågade mig om jag hade hört om "always 21 or something" and I was like "FOREVER 21?!!" Hon ville ta mig dit, för det finns ett nära hennes hem. Ibland åker hon på bussturer till New York som hennes kyrka anordnar när de åker dit och shoppar. Hon sa att jag kunde följa med henne på det. Haha, hon är så gullig!

I onsdags var jag och fikade på Starbucks i Bethesda med två andra au pair-tjejer, Emelie och Lova :) Det var trevligt. Vanilla latte lär det blir fler av för min del. Supergod.

I torsdags. körde jag bil för första gången själv i USA! Min värdpappa var med från början, vi åkte och hämtade stora tjejen från skolan och sen åkte vi till Chevy Chase (tror jag det var) där jag lämnade av honom för han och värdmamman skulle ut och äta. GPS är en underbar uppfinning! Hade ingen som helst aning om var jag var, men jag följde bara the gps lady's instruktioner och snart var vi hemma! Den kvällen tog jag bilen till Bethesda för att möta upp med ännu en svensk au pair-tjej, Jenny. Vi åt på Subway och pratde och så.

Igår (fredag) kom värmen !! Det var typ 18-20 grader  och sol vilket var helt underbart! Jag var på ett mall med lilla killen (jag vet, jag är dum som är inomhus när det är så fint ute) och när jag sitter där och kollar på när han leker knackar någon mig på axeln. Det visade sig vara en tjej från Colombia som också bor i Cabin John (vi var the orienation tillsammans). Vi bor bara några gator ifrån varandra så vi bestämde att vi skulle hitta på något någon dag snart. Denna dag tog värdmamman, barnen och jag en promenad runt the Potomac River som finna en liten bit nedanför vårt hus. Det var fint med massa folk som joggade och promenerade. På kvällen hade jag huvudvärk så jag tog det lugnt, åt pizza och drack lite vin med värdfamiljen och min värdmammas tvillingsyster som var här på besök.

Idag åkte jag, värdmamman och barnen till Georgetown där vi åt frukost på ett mysigt ställe (min familj är tydligen stammisar där). Vi satt på uteserveringen och man behövde inte ens någon jacka fast det var på morgonen liksom. Det ni! Efter frukosten tog värdmamman med barnen och handlade några gejer och jag gick själv runt bland alla affärer. Köpte dock ingenting, vilket är en verklig bedrift för att vara mig. Efter några timmar mötte jag upp med de andra och vi åkte till Vita Huset där vi promenerade runt och jag fotade. Vid frukosten såg vi förresten tre helikoptrar och min värdmamma sa att det förmodligen var Obama som satt i någon av dem eftersom annars ser man aldrig tre ihop sådär. Coolt tyckte jag.

VI åt lunch på Mcdonalds på Cabin John mall där det uppstod ett otroligt sammanträffande. Jag stod som bäst och lassade på ketchup på brickan när jag hör: "Sooofiii?" Jag vänder mig om och där står Graciana, en av de två argentinska tjejerna som vi hänge med i New York. Hennes värdfamilj bor i Philadelfia så det blev liksom error i mitt huvud där. Men hennes värdmamma är uppvuxen i Cabin John så de var här och besökte några släktingar över helgen. Ett himla sammanträffande! Vi var båda jätteglada över att ses igen och bestämde att vi skulle hitta på något samma kväll (ja , ikväll då).

Jag och min värdmamma var även på Ikea idag för att köpa några grejer till mitt rum. Det var precis som hemma! Ganska coolt att de typiska namnen på Ikea-grejer står på svenska även här. Vi köpte även en del svensk mat: svensk limpa, knäckebröd, köttbullar, gravad lax, gräddsås och en massa andra grejer. Har varit här i två veckor och börjar redan sakna min svenska mat. Ska vi gott med knäckebröd igen, vilket jag äter varje dag hemma i Sverige annars.

När vi kom hem kastade jag i lite grejer i min väska och så skjutsade min värdpappa mig till metrostationen, som ligger ungefär 10 minuter härifrån. Jag tog mig till Washington D.C där jag träffade Graciana! Vi hade lite problem med att finna varandra eftersom metrostationen är så stor, men efter många om och men och med H&M som riktmärke hittade vi varandra. Vi käkade middag på ett mexikanskt hak och pratade massa. Det är verkligen varmt här nu, man behöver inte ens jacka på kvällen. Efersom hennes värdfamiljs släktingar bor i Cabin John fick jag skjuts "hem" med henne och hennes värdmamma senare. Great. Det ska även hämta upp mig här i morgon vid 11 så ska vi göra Washington D.C i morgon med innan de åker tillbaka till Philadelfia på kvällen :( Det sista de sa innan jag gick in var: "Soofi, tänk på att vi är från Argentina så 11 kanske inte betyder prick 11" (värdfamiljen är också därifrån). Haha, det är helt okej med mig. Alla som känner mig vet väl att att jag är lite hrrm tidsoptimistisk.

Idag anlände även ett paket till huset innehållandes min älskade, älskade paddelborste! Tack världens bästa mamma! I paketet hittade jag även Sofis mode och en påse Djungelvrål. Underbart!

Sådärja, nu har jag skrivit ännu ett lååångt blogginlägg.

Hoppas allt är bra med er där hemma! Tack för alla kommentarer, det betyder jättemycket så fortsätt med dem!

Love

Kära vänner och familj!

Jag har så mycket att berätta att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Under den senaste veckan har mitt liv vänts upp och ner, allt det gamla och trygga är bortblås och ALLT är nytt.

Att säga hej då till mamma, pappa och Emma på Arlanda var ganska odramatiskt. Självklart tyckte jag att det var jobbigt, men att jag inte kommer träffa dem på ett år (eller ja, i alla fall ett halvår innan de kommer och hälsar på) går liksom inte att få in i hjärnan. Jag hade liksom inga känslor alls, varken glädje eller sorg vilket jag och många andra au pairer pratade om på the Au Pair Orientation i New York. Man kände sig mer tom, vilket jag tror är normalt eftersom vi lämnade allt det trygga och inte riktigt visste vad den närmsta framtiden skulle innebära.

Innan jag åkte visste jag att jag skulle resa med en till tjej från Arlanda, Therese, och att vi skulle möta upp en annan svensk tjej, Elvira, i Frankfurt eftersom hon reste från Göteborg. På planet från Stockholm till Frankfurt trodde jag att jag och Therese skulle ha platser bredvid varandra, men det hade vi inte. Jag satt bredvid ett jättemysigt par från Stockholm som skulle till Miami för att hälsa på sin dotter som studerade där. När vi kom till Frankfurt var det första jag tänkte: "toa, jag måste hitta en toalett". Så jag svängde in vid den första toalettskylten jag såg. I kön framför mig stod en tjej som vände sig om och log lite mot mig, och jag log tillbaka och tänkte att det var en vänlig tjej som ler sådär. Sen kollade hon in mig lite mer och frågade om jag var Sofia. Det visade sig att denna tjej var Therese! Vilken otrolig tur att vi lyckades hamna precis bakom varandra i toalettkön. Alla som har varit på flygplatsen i Frankfurt vet att den är HUGE!

Jag och Therese drack cola och snackade om allt och inget de fem timmar vi hade att slå ihjäl innan vi skulle med nästa flight. Jag var även väldigt irriterad på mig själv eftersom jag glömde min stora, underbara paddelborste (som jag måste ha för att mitt hår ska se någorlunda ut) hemma. Vi kollade överallt, men kunde inte hitta någon borste någonstans. Helt sjukt. Vi bestämde oss i alla fall för att köpa med lite godis och vatten att ha på planet, eftersom vi skulle flyga i nio timmar. När jag ska betala ser jag att det hänger en väldigt liten typ av borste bakom kassan, såg ut som en dockborste. Men what the hell, blev väldigt glad över att ha hittat en borste överhuvudtaget så den köpte jag och den är fortfarande min vän.

På flygplanet hittade vi Elvira som hade suttit själv på flygplatsen hela denna tid. Gillar både Elvira och Therese jättemycket, de är jättehärliga tjejer och vi passade bra ihop alla tre (det tyckte i alla fall jag, hehe).

Att landa i New York var AWESOME!! Det ser ut precis som på foton man har sett, med alla enorma skyskrapor och andra byggnader!!

Vi tog oss till New Jersey med en Shuttle bus som AuPairCare hade ordnat till oss. Vi bodde på Sheraton Hotel, vilket var ett fint hotell med bra standard. På hotellet fick vi bo med folk som skulle till "samma ställe" (mina roomies skulle inte precis till samma ställe som mig, fanns andra som bodde väldigt mycket närmre mig) som en själv. Jag bodde med en brasiliansk tjej och en tysk tjej. De var inte jättebra på engelska, så vi pratade inte så mycket. Men dom var trevliga och allt gick smidigt och bra.

The Au Pair Orientation var okej. Vi hade lektioner från 8.00 på morgonen till runt 17.00 så det var långa dagar. Vi fick lära oss allt från CPR (hjärt.-och lungräddning) till hur disciplinen när det kommer till barn i USA ser ut.

På tisdagskvällen hade vi möjlighet att åka på en guidad busstur i New York där vi även hade tid att gå ut och äta och shoppa lite. Den hoppade jag och de flesta andra på. New York är verkligen amazing! En stad jag utan tvekan kan tänka mig att bo i om jag hade mer pengar.

På onsdagskvällen hade vi lite ledig tid så jag, Elvira, Therese och några tjejer från Nya Zeeland bestämde att vi skulle ta The Shuttle Bus till tågstationen och ta oss vidare till New York. Therese bestämde sig dock för att ta det lugnt på hotellet denna kväll (hon skulle ändå bo i NY) och jag och Elvira blev dissade av Nya Zeeland-brudarna för de var inte på samma Shuttle som vi. Vi hängde i NY med två tjejer från Argentina istället. Vi kom dock ifrån varandra på ett stört vis (vi gick om varandra i en affär) så jag och Elvira beslutade oss för att ta ett tidigt tåg tillbaka så vi kunde ta den tidiga bussen tillbaka. Vad som sen hände skulle krävas ett inlägg i sig för att förklara, men let's just say att vi hade en kväll vi gärna skulle ha varit utan. En kväll där vi båda var så stresade och pressade att vi skrattade, (nästan) grät och skrek om vartannat. Efter tre telefonsamtal till hotellet (där han sa Pennstaiton istället för den rätta stationen med det svåra namnet som oftast fick gå under namnet circumcised eller circusis för oss, haha, blev lite svårt att ta oss fram med det namnet), en otroooooligt creepy konduktör och massa hysteriskt springande på dessa två olika stationer kom vi i alla fall hem till hotellet. När den rätta shuttle-bussen (hotellet hade skickat en extra bara för oss) kom har jag aldrig känt mig så lättad! Onsdagens läxa: två tjejer med dåligt lokalsinne i NY är inte bra, inte bra alls.

Torsdagen kom och många au pairer hade fjärilar i magen för detta var dagen då vi skulle träffa vår värdfamilj! Jag kände mig inte speciellt nervös alls, bara lite spänd och förväntansfull. Jag tog planet till Washington D.C tillsammans med fyra andra tjejer. På flygplatsen hade vi svårt att hitta våra familjer. Till slut hade alla hittat sin familj utom jag! Såklart. Men en au pair från South Africa och hennes värdpappa stod kvar och väntade med mig tills min familj kom! Mötet gick över förväntan. Barnen är väldigt öppna och lätta att prata med.

Jag har inte hunnit träffa min värdmamma så mycket ännu för hon är på någon slags kurs denna vecka och helg. Men vi hann i alla fall hälsa på torsdagskvällen. Båda är jättesnälla. Igår kväll hälsade jag även på grannarna och de var jättetrevliga och väldigt intresserade av mig så det kändes bra!

De senaste dagarna har jag spenderat med min värdpappa och barnen. Idag har vi öppnat upp ett bankkonto till mig där jag ska få min lön så nu har jag ett amerikanskt visakort. Vi har även hunnit med att "övningsköra" och min värdpappa berömnmer mig hela tiden och säger att jag kör kanonbra :) Idag har vi kört på motorvägar som de kallar "the belt" eftersom de omringar Cabin John där jag bor. Vi har varit i Bethesda, Chevy Chase, Silver Spring och några andra ställen som jag inte kommer ihåg namnen på. Jag kör numer på motorvägar som har fyra filer åt varje håll. Men när jag ska köra till Washington D.C kommer det ju att vara sex filer åt varje håll så det är bra att jag får öva nu. Att byta över fyra filer kan vara lite trixigt, men jag har i alla fall inte krockat med någon än så länge, hehe.

idag var vi även och handlade i en enorm mataffär, det var mer som ett stort lager med otroligt stora förpackningar överallt. Min värdpappa har varit ganska mycket i Europa så han ser allt från två perspektiv vilket är jättebra. Det var nästintill omöjligt att få en parkeringsplats utan att vara väldigt aggresiv och trycka sig fram, vilket min värdpappa fick mig att göra, hehe. Inne på affären var det samma sak om man bortser från aggresiviteten. Långa köer med folk med enorma kundvagnar. Min värdpappa skrattade åt mig (in a nice way) mest hela tiden för jag kunde knappt lyfta alla enormt stora förpackningar.

Nu på kvällen tog vi barnen och åkte till ett mall (köpcentrum) i Virginia där vi mötte upp min värdmamma och åt middag på en mexikansk restaurang. Det var ungefär 10 km från vårt hus. Det som är bra med min värdpappa är att han jobbar för ett tyskt företag så han har varit ganska mycket i Tyskland och Europa och vet därför hur man räknar i kilometer och liknande.

Jag har inte hunnit träffa vänner ännu, men har kontakt över internet med typ 10 stycken som bor ganska nära runtomkring mig. Så några av dem ska jag träffa nästa vecka. Alla au pairer har en area director som man kan prata med om man har frågor eller om något känns fel eller konstigt, och hon anordnar även obligatoriska "möten". Så på tisdag nästa vecka ska jag gå och se en basketmatch i Washington D.C! Det är något jag alltid har velat göra, så det ser jag fram emot!

Nu är jag helt slut efter allt skrivande och funderar på att lägga mig, har varit trött rätt ofta de senaste dagarna efter tidsomställningen, alla nya intryck osv.  Nu har jag i alla fall uppdaterat er om mina senaste 5-6 dagar och ni vet att jag lever!

Älskar er.