Jag lovade ju att jag skulle skriva oftare så här kommer ett fräsch blogginlägg till!

Fredag dag bestod av the Zoo! Min värdpappa skjutsade mig och RJ till Paulines hus där vi stressande runt som bara tusan (vad annars? det gör vi ju alltid) innan vi skyfflade in barn, packning och strollers i Paulines megastora van. Vi åkte till Ida där hon och hennes söta värdbarn väntade på oss. Sen tog vi metron till The Zoo, som är helt gigantiskt (som allt annat). Man hinner inte se hela parken på en dag. I alla fall inte om man har barn med sig. Det var ganska varmt denna dag så det var en väldigt bra jobbdag om man säger så ;)

Lägger inte upp några bilder på barnen, för vet inte riktigt hur mina egna och de andras värdföräldrar ställer sig till det.





Pandan var så fruktansvärt söt! Satt där för sig själv och smaskade på pinnar och grenar. Mitt värdbarn var ganska jobbig denna dag (sprang iväg hela tiden och lyssnade inte på mig ett dugg), men han var i alla fall väldigt söt när han såg pandan och sa "I wanna go down there and play with it!" Cutie.

Pauline skjutsade hem mig och våra värdbarn sov som små stockar i bilen. Jag packade ner lite (eller ja, snarare typ hälften av garderoben eftersom jag inte kunde bestämma vilka kläder jag ville ha med mig) saker medan Pauline väntade och så tog vi bilen tillbaka till her place.

Våran middag slog nog alla rekord! Vi satt vid varsin laptop vid köksbordet och åt en väldigt blandad middag bestående av pizza och scrambled eggs för min del och Pauline körde på flingor med mjölk, våfflor och även hon scrambled eggs. Till det blev det Coke! Vi är såååå nyttiga over here. Vi väntade sedan in Ida, Niels och hans tyska vän. Popcorn, tacochips, MARABOU och mer cola stod på menyn. Oj oj oj, det måste bli ett stopp på detta.

När vi vaknade på lördag morgon ville vi bara dö. Paulines yngsta värdbarn röjde runt redan klockan sju så vi vaknade till lite. Sen drömde jag att jag störtade med ett flygplan. Inte så himla trevlig dröm, sjukt verklig var den. Natha, sluta läs nu för du kommer aldrig kunna flyga hit annars, haha! I alla fall så hade vi precis kommit upp ovanför molnen och slutat stiga när planet girade och svängde till höger. Detta händer ju ofta när man flyger och jag brukar alltid tänka "Nej, nu störtar vi!" men det gör man ju aldrig i verkligheten. Planet slutade i alla fall gira och allt var lugnt tills det började tappa höjd, vilket ju också inte är ovanligt när man flyger. Sen började planet luta mer och mer framåt och accelera. "Shit" tänkte jag. "Nu störtar vi! Helvete, jag kommer dö nu och det finns inget jag kan göra åt det. Jag kan inte dö nu, jag har ju så mycket mer jag vill uppleva i livet!". Det sjuka var att jag såg allting som att jag satt i cockpit. Alltså, det var en stor framruta som jag kunde se genom när vi störtade mot marken. Alla som har flugit vet hur det låter när planet accelerar när man är på marken och precis ska lyfta. Precis det ljudet var det och planet lutade rakt ner. Jag såg en stad som rusade mot oss med massa skyskrapor. Människor skrek hysteriskt och sen exploderade allt i en stor krasch med eldsflammor och delar som flög överallt. Jag vet inte om jag dog eller överlevde, men i nästa sekvens befinner jag mig i alla fall på ett sjukhus där jag försöker smyga ut utan att någon ska se mig. På något sätt kände jag att jag var tvungen att rusa tillbaka till planet och rädda de andra, men eftersom jag inte kände någon där ville jag bara smyga ut och springa iväg. Sjuk dröm eller vad. Snacka om symbolisk!

Back to Saturday then. Vi segade som vanligt ända tills det var dags att stressa utav bara helvete om vi skulle hinna in till D.C och möta upp de andra. Vi tog metron till Dupont Circle och träffade Mattias, Ida, Elisabetta och deras vän. Det var meningen att vi skulle på Cherry Blossom Festival i centrala Washington D.C, men eftersom det regnade kände vi att vi inte pallade det. Gruppen splittrades och jag, Pauline och Mattias drog till donken innan vi spenderade X antal timmar på H&M. Jag inhandlade två gulliga volangkjolar i svart och vitt (kunde inte bestämma färg, så jag köpte båda) och ett par gladiatorsandaler i guld. Mycket nöjd är jag! Mattias drog sedan hem och vi mötte upp Ida och tog metron tillbaka till Rockville.

Mer hysteriskt stressande från två obotliga tidsoptimister blev det. Fast jag var nog den som var värst denna kväll. Vi tog metron till Dupont Circle igen och mötte upp Jenny! :) Sen gick vi till ett ställe där Elisabetta, Ida och Niels satt. Våra planer för kvällen var utgång och vi var även dressed up för utgång. Men eftersom det var rätt sent och jag och Pauline måste strula med allt eftersom vi är under 21 fick vi krossa Idas hjärta och säga att vi skippade utgången denna kväll. Det enda Ida ville var att gå ut och det enda jag och Pauline ville var att hitta ett Mcdonald's (ja, jag vet att vi åt lunch där, haha). Efter en lååång promenad i ösregn tog vi i alla fall metron tillbaka och blev det tårta och Cola (igen!!) hos Pauline innan vi stupade i säng.

 







Söndagen (idag) var vi bara sega på förmiddagen. Det var i alla fall varmt ute idag så det blev på med sandaler och ett besök på McDonald's (igen).

Nu har ju ni sommartid så nu är det sex timmar mellan oss igen. Jobbigt!

LOVE