Kära vänner och familj!

Jag har så mycket att berätta att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Under den senaste veckan har mitt liv vänts upp och ner, allt det gamla och trygga är bortblås och ALLT är nytt.

Att säga hej då till mamma, pappa och Emma på Arlanda var ganska odramatiskt. Självklart tyckte jag att det var jobbigt, men att jag inte kommer träffa dem på ett år (eller ja, i alla fall ett halvår innan de kommer och hälsar på) går liksom inte att få in i hjärnan. Jag hade liksom inga känslor alls, varken glädje eller sorg vilket jag och många andra au pairer pratade om på the Au Pair Orientation i New York. Man kände sig mer tom, vilket jag tror är normalt eftersom vi lämnade allt det trygga och inte riktigt visste vad den närmsta framtiden skulle innebära.

Innan jag åkte visste jag att jag skulle resa med en till tjej från Arlanda, Therese, och att vi skulle möta upp en annan svensk tjej, Elvira, i Frankfurt eftersom hon reste från Göteborg. På planet från Stockholm till Frankfurt trodde jag att jag och Therese skulle ha platser bredvid varandra, men det hade vi inte. Jag satt bredvid ett jättemysigt par från Stockholm som skulle till Miami för att hälsa på sin dotter som studerade där. När vi kom till Frankfurt var det första jag tänkte: "toa, jag måste hitta en toalett". Så jag svängde in vid den första toalettskylten jag såg. I kön framför mig stod en tjej som vände sig om och log lite mot mig, och jag log tillbaka och tänkte att det var en vänlig tjej som ler sådär. Sen kollade hon in mig lite mer och frågade om jag var Sofia. Det visade sig att denna tjej var Therese! Vilken otrolig tur att vi lyckades hamna precis bakom varandra i toalettkön. Alla som har varit på flygplatsen i Frankfurt vet att den är HUGE!

Jag och Therese drack cola och snackade om allt och inget de fem timmar vi hade att slå ihjäl innan vi skulle med nästa flight. Jag var även väldigt irriterad på mig själv eftersom jag glömde min stora, underbara paddelborste (som jag måste ha för att mitt hår ska se någorlunda ut) hemma. Vi kollade överallt, men kunde inte hitta någon borste någonstans. Helt sjukt. Vi bestämde oss i alla fall för att köpa med lite godis och vatten att ha på planet, eftersom vi skulle flyga i nio timmar. När jag ska betala ser jag att det hänger en väldigt liten typ av borste bakom kassan, såg ut som en dockborste. Men what the hell, blev väldigt glad över att ha hittat en borste överhuvudtaget så den köpte jag och den är fortfarande min vän.

På flygplanet hittade vi Elvira som hade suttit själv på flygplatsen hela denna tid. Gillar både Elvira och Therese jättemycket, de är jättehärliga tjejer och vi passade bra ihop alla tre (det tyckte i alla fall jag, hehe).

Att landa i New York var AWESOME!! Det ser ut precis som på foton man har sett, med alla enorma skyskrapor och andra byggnader!!

Vi tog oss till New Jersey med en Shuttle bus som AuPairCare hade ordnat till oss. Vi bodde på Sheraton Hotel, vilket var ett fint hotell med bra standard. På hotellet fick vi bo med folk som skulle till "samma ställe" (mina roomies skulle inte precis till samma ställe som mig, fanns andra som bodde väldigt mycket närmre mig) som en själv. Jag bodde med en brasiliansk tjej och en tysk tjej. De var inte jättebra på engelska, så vi pratade inte så mycket. Men dom var trevliga och allt gick smidigt och bra.

The Au Pair Orientation var okej. Vi hade lektioner från 8.00 på morgonen till runt 17.00 så det var långa dagar. Vi fick lära oss allt från CPR (hjärt.-och lungräddning) till hur disciplinen när det kommer till barn i USA ser ut.

På tisdagskvällen hade vi möjlighet att åka på en guidad busstur i New York där vi även hade tid att gå ut och äta och shoppa lite. Den hoppade jag och de flesta andra på. New York är verkligen amazing! En stad jag utan tvekan kan tänka mig att bo i om jag hade mer pengar.

På onsdagskvällen hade vi lite ledig tid så jag, Elvira, Therese och några tjejer från Nya Zeeland bestämde att vi skulle ta The Shuttle Bus till tågstationen och ta oss vidare till New York. Therese bestämde sig dock för att ta det lugnt på hotellet denna kväll (hon skulle ändå bo i NY) och jag och Elvira blev dissade av Nya Zeeland-brudarna för de var inte på samma Shuttle som vi. Vi hängde i NY med två tjejer från Argentina istället. Vi kom dock ifrån varandra på ett stört vis (vi gick om varandra i en affär) så jag och Elvira beslutade oss för att ta ett tidigt tåg tillbaka så vi kunde ta den tidiga bussen tillbaka. Vad som sen hände skulle krävas ett inlägg i sig för att förklara, men let's just say att vi hade en kväll vi gärna skulle ha varit utan. En kväll där vi båda var så stresade och pressade att vi skrattade, (nästan) grät och skrek om vartannat. Efter tre telefonsamtal till hotellet (där han sa Pennstaiton istället för den rätta stationen med det svåra namnet som oftast fick gå under namnet circumcised eller circusis för oss, haha, blev lite svårt att ta oss fram med det namnet), en otroooooligt creepy konduktör och massa hysteriskt springande på dessa två olika stationer kom vi i alla fall hem till hotellet. När den rätta shuttle-bussen (hotellet hade skickat en extra bara för oss) kom har jag aldrig känt mig så lättad! Onsdagens läxa: två tjejer med dåligt lokalsinne i NY är inte bra, inte bra alls.

Torsdagen kom och många au pairer hade fjärilar i magen för detta var dagen då vi skulle träffa vår värdfamilj! Jag kände mig inte speciellt nervös alls, bara lite spänd och förväntansfull. Jag tog planet till Washington D.C tillsammans med fyra andra tjejer. På flygplatsen hade vi svårt att hitta våra familjer. Till slut hade alla hittat sin familj utom jag! Såklart. Men en au pair från South Africa och hennes värdpappa stod kvar och väntade med mig tills min familj kom! Mötet gick över förväntan. Barnen är väldigt öppna och lätta att prata med.

Jag har inte hunnit träffa min värdmamma så mycket ännu för hon är på någon slags kurs denna vecka och helg. Men vi hann i alla fall hälsa på torsdagskvällen. Båda är jättesnälla. Igår kväll hälsade jag även på grannarna och de var jättetrevliga och väldigt intresserade av mig så det kändes bra!

De senaste dagarna har jag spenderat med min värdpappa och barnen. Idag har vi öppnat upp ett bankkonto till mig där jag ska få min lön så nu har jag ett amerikanskt visakort. Vi har även hunnit med att "övningsköra" och min värdpappa berömnmer mig hela tiden och säger att jag kör kanonbra :) Idag har vi kört på motorvägar som de kallar "the belt" eftersom de omringar Cabin John där jag bor. Vi har varit i Bethesda, Chevy Chase, Silver Spring och några andra ställen som jag inte kommer ihåg namnen på. Jag kör numer på motorvägar som har fyra filer åt varje håll. Men när jag ska köra till Washington D.C kommer det ju att vara sex filer åt varje håll så det är bra att jag får öva nu. Att byta över fyra filer kan vara lite trixigt, men jag har i alla fall inte krockat med någon än så länge, hehe.

idag var vi även och handlade i en enorm mataffär, det var mer som ett stort lager med otroligt stora förpackningar överallt. Min värdpappa har varit ganska mycket i Europa så han ser allt från två perspektiv vilket är jättebra. Det var nästintill omöjligt att få en parkeringsplats utan att vara väldigt aggresiv och trycka sig fram, vilket min värdpappa fick mig att göra, hehe. Inne på affären var det samma sak om man bortser från aggresiviteten. Långa köer med folk med enorma kundvagnar. Min värdpappa skrattade åt mig (in a nice way) mest hela tiden för jag kunde knappt lyfta alla enormt stora förpackningar.

Nu på kvällen tog vi barnen och åkte till ett mall (köpcentrum) i Virginia där vi mötte upp min värdmamma och åt middag på en mexikansk restaurang. Det var ungefär 10 km från vårt hus. Det som är bra med min värdpappa är att han jobbar för ett tyskt företag så han har varit ganska mycket i Tyskland och Europa och vet därför hur man räknar i kilometer och liknande.

Jag har inte hunnit träffa vänner ännu, men har kontakt över internet med typ 10 stycken som bor ganska nära runtomkring mig. Så några av dem ska jag träffa nästa vecka. Alla au pairer har en area director som man kan prata med om man har frågor eller om något känns fel eller konstigt, och hon anordnar även obligatoriska "möten". Så på tisdag nästa vecka ska jag gå och se en basketmatch i Washington D.C! Det är något jag alltid har velat göra, så det ser jag fram emot!

Nu är jag helt slut efter allt skrivande och funderar på att lägga mig, har varit trött rätt ofta de senaste dagarna efter tidsomställningen, alla nya intryck osv.  Nu har jag i alla fall uppdaterat er om mina senaste 5-6 dagar och ni vet att jag lever!

Älskar er.