På fredag morgon åkte jag för att göra mitt knowledgetest för att få mitt amerikanska körkort. Så himla simpelt! Fick ta en nummerlapp och vänta ganska länge, men gjorde inte så mycket för kom en fransk au pair som är i samma au pair-grupp som jag. Det var nog tur för hon gjorde sitt test för andra gången så hon kunde berätta vad hon hade missat på och vissa frågor jag behövde kunna. Fick gå fram till en lucka och så kollade de på mitt pass och andra viktiga papper, kollade min syn och sen fick jag gå till en dator. Var inte någon som övervakade eller någonting och datorerna var i samma rum som väntrummet, haha. Klarade i alla fall testet! Min värdmamma blev glad för hon sa att jag nog var den första av deras au pairer som hade klarat det på första försöket.


Det finns en svensk mamma här som jag träffar nästan varje dag när jag hämtar upp mitt yngsta värdbarn från skolan. Idag hade vi bestämt att jag och mitt värdbarn skulle följa med hem till dem och äta svenska pannkakor! Hennes barn Stina och mitt värdbarn är bra vänner så de lekte på medan jag och Louise, som mamman heter, pratade om allt möjligt medan hon stekte pannkakor. Det är så fruktansvärt skönt att prata svenska med en vuxen (jag ser faktiskt inte mig själv och mina svenska vänner här som vuxna. Eller ja kanske, haha) ibland. Tycker om Louise jättemycket, kändes så tryggt att sitta där medan hon fixade med pannkakorna. Efter det hoppade barnen studsmatta och vi satt under ett träd och kelade med deras hund. Lite isglass på det och sen drog jag och mitt värdbarn hem.

Slutade som vanligt vid 6 och då gick jag ner till mitt rum och packade inför helgen! Vid halv åtta kom nämligen min tyska vän Sarah (skriver så bara för ni inte ska blanda ihop henne med min svenska vän Sara) och hennes värdfamilj och hämtade upp mig. Det var rätt trångt i bilen med värdmamman Jenny, värdappan Jason, baby Logan, Sarah, jag, hunden Cloey och massa packing. Men jag tyckte bara det var mysigt, haha. Vi inhandlade middag i drive thru på Taco Bell och sen begav vi oss mot Yakima! När vi kom ut på motorvägen höll vi på att smälla av när vi ser att det är 4 timmars delay på grund av någon olycka som hade varit tidigare under dagen. Skulle egentligen ta 2-3 timmar, men tog oss 4-5 tror jag. Men stämningen i bilen var det inget fel på, det var någon timme då vi skrattade vi höll på att kissa på oss hela högen, ni vet sådär så man bara inte får luft. Kommer inte ihåg vad det var vi skrattade åt, men himla kul var det i alla fall. Mycket berodde nog på att vi var trötta också. Fick verkligen anstränga mig själv för att inte flippa ur totalt, för jag kände att jag inte hade de andra med mig då och då, haha. Tycker så himla mycket om Sarah's värdfamilj, jag klickar totalt med dem! Hela bilresan körde vi till soundtracket av Depeche Mode. Stannade på en rastplats där det var fullproppat med folk. Intressant att se min första amerikanska rastplats.

När man åker till Yakima åker man öster och passerar en bergskedja på vilket det är grönt och lummigt mot Seattle-sidan och uttorkad nästan öken mot Yakima-sidan. Ganska häftigt att passera där, även fast det var mörkt på ditvägen. Jenny och Jason berättade en så himla sjuk grej som hade hänt dem där för några år sedan. De var på väg hem och kom körande i beckvart mörker då Jason ser som en påse som ligger på vägen. Han väjde för den och medan de kör förbi ser de att det är en kvinna som ligger på vägen! På motorvägen mitt uppe i bergen där det inte finns någon bebyggelse eller någonting. Jason stannar bilen och medan de går ut så kommer det flera bilar som inte ser den kvinnan eller hinner väja. De hör alltså hur dessa bilar kör öven kvinnan och hur benen knäcks och krossas. Detta var något av det otäckaste jag har hört. De visste ju inte om kvinnan var död redan från början, men fatta att höra det ljudet. Sen såg de att det satt två killar i en bil och bara stirrade och det var dem som hade kört på kvinnan från början. Hur skulle de se henne liksom när man kör på en kolsvart väg i 120 kilometer i timmen. Det otäckaste var ju vad hon gjorde där. Polisen hade sagt att hon hade försökt korsa motorvägen. Dum idé eller självmord?

Första natten i Yakima sov vi hos Jenny's mamma och pappa. Så himla mysig var hon. Vi kom dit vid 12 på natten och då hade hon suttit uppe och väntat, somnat till några gånger men var redo för att gosa med sitt barnbarn Logan, fyra månader.

Efter att ha suttit på golvet och gosat med både baby och hund däckade jag och Sarah i vårt gästrum.

I bilen på väg dit blev vi lite uttråkade och tog fula kort.



Sarah med sin videokamera. Hon dokumenterat det mesta med den där videokameran. Ganska coolt tycker jag. Jag fattar ju dock ingenting när hon börjar babbla med sin tyska, haha.