Nu sitter jag på Sea-Tac. Boardar om 5 minuter. Jag visste att jag skulle ha övervikt, men i morse när jag inte kunde stänga väskorna fick jag lite smått panik. Stod i mitten av rummet och stirrade på Martina (som sov över och hjälpte mig) och sa lite hysteriskt "Vad FAN ska jag göra?!" En av barnens kompisars mamma skulle skjutsa mig till flygplasten och hon kom ner och hjälpte mig. Vi la även på charmen så att killen vid incheckningen (som såg ut som Pete Yorn = SNYGG!) sa att jag inte behövde betala övervikten utan bara den extra bagen som jag checkade in. SCORE! Nu ska vi boarda! Kommer saknar er alla Seattlemänniskor jättemycket! Håll mig uppdaterad om allt som händer så ses vi hemma i Sverige.
Igår var jag och Helen i Woodinville eftersom Ahmed (en av kanadensarna) spelade med sitt band på en bar där. Resten av the canadians var också där och supportade. Helen beställde en strawberry daiquiri till mig och jag var överlycklig. Har inte druckit en drink ute sen jag bodde i D.C. På hemvägen blev vi frustrerade och förbannade USA's kassa skyltning med diverse svordomar. Men efter att ha pressat oss fram till fots i Jack in the box-bilkön fick vi directions och hittade till I-5.
Det är tur att jag åker hem om 3 dagar. Starbucks har nu Holiday Flavors och Peppermint Mocha är makalöst god! Efter att jag hade lämnat barnen idag (för sista gången) åkte jag och köpte en sån och tog med mig hem. Efter koffein- och socker-kick körde jag 50 minuters intensivpackning. Till er (mamma & Emma) som jag tidigare hade sagt till att jag hade börjat packa - jag ljög. Jag är inte ett dugg stressad, men mamma och Emma är ALLTID ute i väldigt god tid och blir jättestressade för att jag är tidsoptimist. Men nu tycker jag faktiskt att jag är ute i relativt god tid för en gångs skull. Det är bara torsdag och en väska är nästan klar. Tada!
Igår var jag och Sara på Southcenter. Tog oss en runda till Red Robin (jag vågar knappt skriva det längre, jag är ju fan jämt där!) där jag fick mig ett gott skratt åt mig själv. Vår servitör var väldigt charmig och Sara och jag bestämde oss för att vara osvenska och skriva något på kvittot. Sara, som är hrrm lite mindre rumsren än mig, knåpade ihop något på svenska, men jag skrev "You're really cute" med en glad gubbe. Jag skulle bli glad för en sån kommentar i alla fall, så varför inte göra någon annan glad. Misstaget kom när jag och Sara hade kommit ut från restaurangen.
Jag - Fan, vad pinsamt det skulle vara om man hade glömt något därinne nu. Sara - Mmmm! Jag - Typ mobilen, behöva gå tillbaka in efter den liksom. Men du, vänta lite nu. Min mobil ligger därinne på bordet!! FAN!
Så jag fick knata in och hämta mobilen igen. Vår snygging hade hämtat våra kvitton och var påväg mot kassan så jag smög lite bakom och tog mobilen och gick snabbt ut. Så kan det gå.
Jag åker hem om 4 dagar och jag har en seperationsångest som heter duga, både till Seattle som stad och människorna här. Mitt i allt får jag veta att Natte har planerat att komma och överraska mig, med biljett bokad och klar. Nu har Sofia Linnea Eriksson ångest. Innerst inne vet jag så väl att jag har tagit rätt beslut. Hem skulle jag ändå, och det spelar ingen roll om det är slutet på november eller slutet på februari. Jag har massa stöd hemifrån med familj och alla fina vänner som skriver och peppar så jag VILL komma hem, det är bara jäkligt svårt att lämna ett liv som man har levt i 9 månader.
USA - dig är jag inte klar med! Men nästa gång ska jag välja ett ställe som inte har lika mycket regn som Seattle.
Natalie vet hur hon ska få mig på bättre humör, hon. Denna videon skickar hon och jag börjar såklart skratta eftersom jag tänker på att jag är den deppiga och Natalie den med överskottsenergi. Men gladare blev jag!
Jag ÄR trött och jag kommer förmodligen somna så fort jag lägger huvudet på kudden, det är bara det att jag inte går och lägger mig. Anledningen? Jag börjar 11.30 i morgon. Sova är tråkigt, dator är kul.
Eftersom jag är i en hej då-fas youtubade jag på hej då-låtar och hittade denna underbara. Är det bara jag som har missat David Urwitz?
Nu har jag sagt hej då till ungefär hälften av mina vänner här. Ikväll hade jag nämligen avskedsmiddag på Cheesecake Factory för mina skandinaviska vänner. 13 flickor och 1 pojke blev vi och trevligt hade vi! Tack alla för att ni kom! Var jobbigt på slutet när jag blev tvungen att säga hej då till så många. Jag hatar avsked, även om det kanske inte alltid syns på mig.
Min sista riktiga helg här har passerat. Jag märker på mig själv att jag har börjat förbereda mig mentalt inför att komma hem. Det kommer bli en stor omställning, även om omställningen är att gå tillbaka till något som var det normala för 9 månader sen. I fredags var jag, Martina, Lina, Andrea och Justine på Cheesecake Factory. Martina och jag slog till på stort och delade på förrätt, varmrätt och efterrätt. Portionerna på Cheesecake är gigantiska och jag kunde seriöst inte knäppa jackan när vi rullade därifrån. Men det var en otroligt mysig kväll med massa skratt (som vanligt!) och firande av Linas fake B-day. När hon var ute och rökte meddelade vi nämligen servitörerna att det var vår väns födelsedag idag. Hon fick både sång och en gratis dessert, wohooo!
På lördagen hade jag en dålig dag. Vaknade på dåligt humör och sen jobbade jag. Skulle sluta 9.30, men fick sluta vid 6. Började styra planer för fest, men sen struntade vi i allt och jag tillbringade kvällen vid datorn. Det var rätt skönt faktiskt.
Idag, söndag, var det au pair-möte och jag var med i 15 minuter. Innan jag kom till mötet hann jag med att bli dyblöt i min promenad till metron samt halka och ramla på Westlake Center så 2 tjejer blev livrädda och började plocka upp min ipod och andra grejer som jag hade ut över golvet och fråga hur det var med mig. Jag skrattade. Efter mötet hade jag en riktigt mysig och välbehövlig eftermiddag med min kära Martina. Innan hon kom downtown gjorde jag ett kap på Urban. Köpte nämligen en kavajliknande grej för 16 dollar, tidigare hade den kostar 78. Score! Träffade lite andra goa svenskar där och när Martina kom in promenerade hon och jag till Red Robin och mumsade hamburgare och var flummiga och pratade om allt och inget. Blev lite mer kik i affärer och mysig långfika på Starbucks med mer mysprat innan vi skiljdes åt varsitt håll på kvällen.
I morgon är det bara 6 dagar kvar. Det börjar kännas konstigt det här. Overkligt.
För tillfället sitter jag i mitt rum. Jag har bestämt att mitt yngsta värdbarn ska sova middag idag för hon var jättetjurig och jobbig i morse. Grät och skrek för allt och inget. Jag hade tänkt börja packa och lyssna på musik, men efter ett litet tag kom hon ner hit och sa att hon ville sova i min säng istället. Är svårt att skicka tillbaka henne upp när hon står där med sitt lilla gosedjur och ser söt ut. Så nu ligger hon och vrider och vänder på sig i min säng. Suckar lite då och då för att hon inte kan somna. Men hon kommer vara riktigt jobbig på cirkusklassen om några timmar om hon inte sover, jag har varit med om detta förut.
Detta är min nästa sista vecka här i Seattle. I tisdags tog jag gitarren och hämtade upp (svenska) Sara för en tur till Southcenter. Thaimat, Forever 21 och mycket skratt blev det.
Igår (onsdag) var det Veterans Day här i USA så de flesta barnen var lediga från skolan. Och då passade vi på att ha playdate! Jacob kom förbi med sina barn här så de fick leka och äta lunch ihop och sen åkte vi till Museum of Flight och mötte upp Helen och hennes barn. Väldigt trevlig jobbdag. Jag blev lite småkär i Helens Tryggve! Vilken charmknutte!
Ikväll ska vi (Helen, Jacob, Martina, Emma, Linn och kanske Lina) åka rollerskating i Bellevue. Det kommer vara 40-talsmusik. Det blir nice. Berättade det för pappa idag på skype, därav rubriken. Han är nog lite rädd för att något ska hända så att jag inte ska kunna flyga hem, hehe. Nu är det ju faktiskt bara 10 dagar kvar innan jag åker hem. Jag ser till och med fram emot den 10 timmar långa flygresan. Jag ska lyssna på musik, äta godis och läsa tidningar och böcker. Snart ses vi!
I fredags var det som sagt IKEA efter jobbet med Helen, Emma, Linn och Jacob. Vi åt köttbullar och gick runt och var allmänt svenska. Jag köpte med mig en 250 gram marabou med daim i som jag åt upp samma kväll. Mysig och välbehövligt med en lugn kväll. Det omtalade Seattleregnet är nämligen här och det gör mig trött 24/7. Det är i och för sig inte jättestor skillnad mot vädret i Sverige, men vem blir inte trött när det är mörkt 5 på eftermiddagen?
På lördagen jobbade jag 12-5. Tog barnen till ridning och balett. Under baletten hängde jag med mitt värdbarns kompisars föräldrar på Starbucks. De är så trevliga. När jag slutade fixade jag mig i ordning och fick skjuts av min granne till metron. Snällt! Jag, Martina och Lina käkade lite mexikansk mat och skrattade åt allt och inget. Vi var otroligt partysugna och påbörjade våran letan efter en fest. Jag hade nämligen lite smått antagit att vi skulle kunna festa med min vän D, men de hade redan planerat att gå ut och vi fick än en gång erfara hur mycket det faktiskt suger att vara under age här. Vi hade i alla fall en del möjliga planer och vi bestämde oss för att promenera till Cheesecake Factory för lite efterrätt och bestämma vad vi egentligen ville göra. När vi stod utanför gick tre Navykillar förbi i full mundering och vi stirrade nog ganska rejält. Den outfiten är ju inte precis osnygg på en kille. Efter ett tag kom en av killarna tillbaka och frågade om vi visste någonstans att gå ut i området. Vi fick veta att det var närmare 70 navy-killar i Seattle just nu, men dessa tre var dock under age precis som oss. Vi stod och pratade med dem och Linas vän Amir i typ en timme innan vi tjejer beslutade oss för att åka till en bekant till mig som skulle ha "en liten fest". Själva festen var väl inte den roligaste man har varit på, men vi var så otroligt trötta och vin på det gjorde att vi verkligen hade sjukt kul. Skrattade hela kvällen. En av grabbarna hade även en sanslöst söt liten cocker spaniel-valp på 5 månader som hette Sam. Såg ut precis som Willis när hon var liten, fast vit. Vi gosade mycket med henne. Och åt upp killarnas honungsmelon, popcorn och annat snacks. Martina och jag kom hem till mig vid 7 i morse och somnade pang bums.
Jag och Martina på den mexikanska restaurangen Lina :)
Hemma hos Lina och fixar till oss
Adorable Sam!!
Någon av killarna (som jag inte kommer ihåg namnet på) tyckte att popcorn i pannan var en briljant idé
I morse vaknade jag av mig själv för första gången vid 11. Det har jag inte gjort sen jag var hemma i Sverige tror jag. Martina och jag hade en slö förmiddag innan vi tog oss i kragen och fixade i ordning oss och tog metron downtown. Planen var att vi skulle åka och second hand-shoppa i Fremont, men vi hade varken lust eller ork så vi mötte upp Lina på Red Robin istället. Efter mumsig, underbar hamburgare gick vi och såg A Christmas Carol på bio. Myspysig söndag. Kommer sakna mina fina tjejer jättemycket!
Det är fredag, mina vänner. Den bästa dagen på veckan och jag sitter här och väntar på att klockan ska bli först 6 och sen 6.45. Kloclan 6 slutar nämligen jag och 6.45 blir jag upphämtad av Emma, Jacob och Linn. Vi ska träffa Helen på IKEA för att äta köttbullar och förmodligen köpa lite svenska saker. Varje gång jag är på IKEA här får jag någon slags hysteri och slänger ut alldeles för mycket pengar på svenska lantchips, marabou, salta fiskar, knäckebröd osv osv. Men nu behöver jag inte känna den stressen. Jag borde kunna hålla mig i 2 veckor, tycker ni inte?
Martina och jag på IKEA för några månader sen
Dagen idag har varit otroligt soft. Att ta hand om min 5-åring är inte jobbigt på något sätt och vis när det bara är hon och jag. Som idag till exempel, jag hämtade upp henne vid 11.40 och så åkte vi hem och åt lunch. Sen spelade vi Mama Mia Soundtrack som vanligt och hon lekte väldigt lugnt och sansat i vardagsrummet. Jag var väldigt trött idag så höll mig i köket och läste min bok och åt blåbärspaj och vaniljssås. Ropade ibland "Är du där, vad leker du för något?" för att höra att hon inte hittade på något bus och hon svarade att "Jag är alltid här Sofia. Jag kammar hästen/leker med polly pockets/leker med barbies/förbereder en show för dig". Sen kollade hon på en show och när klockan blev 2.30 åkte vi och handlade lite och hämtade upp min 9-åring på skolan. På en gång i bilen blev det bråk. K uppskattade inte att Z hade kammat hennes häst (en jättestor gosedjurshäst). Z är lite dramatisk av sig så hon grät och grät och grät och skrek sårat att K inte tyckte om henne. Mitt i allt kommer min värdpappa hem vilket för mig inte gjorde situationen bättre. Han fixade med någon hantverkade dock och jag och K hade en ordentlig diskussion som resulterade att jag fick bända upp hennes händer för att ta leksaken som de bråkade om. Jag vet att hon tycker det är lite kul på något sätt när jag gör såhär för hon springer efter och flinar lite och låtsas att hon är superarg fast hon inte är det. Jag fick i alla fall upp leksaken riktigt högt där hon inte kunde vare sig klättra eller ställa en stol och nå den. Score! Ibland är det bra att vara 1.75 cm lång som au pair.
Nu kollar barnen film och den kommer inte vara klar innan jag slutar så i praktiken är jag redan off. Jag har ett sådant extremt sug efter att åka skidor!! Tur att jag kommer hem lagom till säsongen. Bilden är från när jag och Sofia var i Sälen påsken i tvåan. Tror denna är tagen precis innan hon tänkte tvinga mig nerför Väggen. Det blåste jättestark medvid, var dimmigt och extremt isigt. Efter ett tag började vi båda i panik klättra (halka) tillbaka upp till tryggheten.
Emma! Skidsemester med gemensamma vänner i vinter?
När jag låg "hemma" och var sjuk i 2 veckor åt jag nästan ingenting. Hade ingen aptit alls, men försökte äta i alla fall ett mål om dagen: frukost, lunch eller middag. Nu när jag har blivit frisk har jag fått någon jävla hang-up på mat. Jag skulle kunna äta hela tiden och tänker att jag måste "passa på". Blir typ inte mätt heller. Hur ska detta sluta? Jag måste ta tag i mig själv för jag vill ju inte komma hem till Sverige och se ut som jag vet inte vad om 2 veckor, nejnej.
I tisdags "var jag på min gitarrklass" och igår "var jag på min spanskaklass". Jag känner mig inte så motiverad till att pallra mig iväg till dessa klasser nu när jag ska åka hem och ändå inte kommer vare sig avsluta dem eller få någon bonus för att jag har tagit dem. Igår var jag istället på This is it med Helen, Emma och Linn. Vilken fim! Vilken perfektion! Vilket mästerverk! Jag satt med ett fett flin i ansiktet och gåshud från början till slut.
Nu har jag jobbat 3 morgnar i rad här i huset. Det är jag inte van vid. Jobbar vanligtis bara tisdagar och torsdagar, men min värdmamma är i Holland hela veckan och har ändrat schemat. Tycker det är lite konstigt att jag ska jobba dock när både pappan och även farmorn är hemma. Varför vill inte amerikaner ta hand om sina egna barn/barnbarn? Farmor var ju överlycklig när vi var små och hade sovit över hos henne och hon fick fixa extra mysig frukost. Aldrig att hon skulle låta någon annan göra det.
I morgon ska jag till IKEA med svenskarna och norska Helen för att förtära köttbullar, potatismos och brunssås. GOTT!
Idag, den 4 november, har jag var i USA i 254 dagar. Om 18 dagar åker jag hem. Känns lite smått stört att jag ska lämna mitt liv här. Jag vill inte lämna mitt liv här. Jag vill inte lämna Seattle. Jag vill inte lämna mina vänner och jag fasar för den dagen då jag kommer behöva säga hej då. Men ändå känns mitt beslut så otroligt bra och mitt hjärta säger mig att jag gör helt rätt. Jag är klar här. Jag har upplevt allt (och mer därtill!) som jag ville uppleva innan jag åkte. Jag har varit i New York 2 gånger, Washington D.C, Seattle, Los Angeles, Vancouver och platser runt om i Washington state som till exempel Yakima som är otroligt annorlunda än Seattle. Tack vare att jag precis när jag kom till Seattle umgicks med människor som hade varit här över ett halvår har jag även sett otroligt mycket av Seattle. Det finns ingen plats som jag känner att jag behöver åka till. Jag har fått så otroligt många vänner, många svenskar (vilket är kul för då är det lätt att ses!), men även vänner från USA, Kanada, Mexico, Argentina, Tyskland, Frankrike och massa andra länder. Jag har varit på amerikanska house parties med röda plastmuggar. Jag är nöjd och jag tror inte att jag får ut så mycket mer av att stanna december, januari, februari. Nu åker jag hem med en bra känsla i magen. Jag ska fira advent och jul med min underbara familj och mysa med alla mina goa vänner som jag saknat så mycket!
Sitter och tittar på foton från februari när jag först anlände till New York och Au Pair-skolan där. Jag ser ut som en bebis. Jag antar att jag inte kanske ser så mycket äldre ut nu för andra, men när jag tittat på de korten inser jag hur mycket jag har förändrats under dessa 9 månader. Det är galet!
Sen åkte jag med mycket förväntningar till D.C Där jag träffade underbara vänner som hjälpte mig genom allt jobbigt. Sen åkte jag vidare till Seattle och träffade mer underbart folk
Och nu ska jag hem och träffa alla mina godingar till vänner! Jag är så glad.
Mina veckodagar denna vecka var rätt händelselösa. Jag jobbade inte måndag, tisdag, onsdag, torsdag eller fredag eftersom jag var sjuk. Istället har jag haft Gossip Girl- och One Tree Hill-maraton nästintill varje dag. Något värt att nämna är ju dock att jag tog beslutet att åka hem tidigare än 23 februari då jag skulle åkt hem! Istället kommer jag att flyga hem om 3 veckor. Flygbiljetten är redan bokad, betald, utskriven och placerad i min resemapp. Beslutet känns otroligt bra. Jag kommer sakna Seattle och alla mina fina och galna vänner här sanslöst mycket och vågar knappt tänka på alla avsked som kommer behöva tas inom en snar framtid. Men samtidigt ser jag så otroligt mycket fram emot att träffa familj, släkt och vänner hemma!
På lördagen skulle jag egentligen ha jobbat, men min värdmamma tog för givet att jag var sjuk och behövde vila. Jag höll på att klättra på väggarna här så jag fixade i ordning mig lite snabbt och bestämde med Helen att vi skulle mötas upp för lite mat på Red Robin i downtown. På metron får jag sms av henne att hon har hittat en fest för kvällen! Några av de andra svenska au pairerna skulle iväg på partaj och vi var välkomna att joina. Jag var rätt säker på att jag skulle dissa festen och åka hem och vila istället. Är fortfarande inte bra från mina sjukdomar (ja, plural). Men efter en gudomlig hamburgare med extra french fries och socialiserande med Helen, Emma och Jacob beslutade jag mig för att hänga med. Vi drog till Walgreens och köpte lite provisoriska utklädnader innan vi blev upphämtade av Nathalie och Amanda. Efter inhandlande av alkohol tog vi oss vidare till Malin där även Linn, Lisa och Nikki befann sig. Jag fick låna en snygg klänning av Emma och smink av Linn och Helen och sen var jag fit for fight. På grund av taxiproblem och magpumpning av husägaren till den festen vi skulle till bestämde vi oss för att dra hem vid 1-snåret. Jag tog metron och sen taxi, som jag fick gratis! Anledningen? Jag var tvungen att sitta ett bra tag och vänta på taxin vid metrostationen och det är ju inte det bästa området så jag satte min svarta scarf över huvudet. Känner mig tryggare då. Taxichauförren var somalier och ville diskutera religion och koranen med mig och jag var med på noterna. Han "respekterade" som han sa att jag hade haft scarfen sådär och därför var det "no charges tonight". Stannade och snicksnackade lite i taxin eftersom han var så snäll (och pratsugen) innan jag gick in och somnade bums.
Här kommer lite snodda bilder från Helens blogg och några egna bilder.
Mina heta polisvänner Helen och Emma!
Jake 'schackbrädet' Clemensson
Idag, söndag, har jag haft möte med min värdmamma och area director. Sen har jag varit downtown och träffat Martina och hennes mamma och lillasyster. Jättetrevligt! Vi åt på Cheesecake Factory (äntligen fick jag min köttfärslimpa som jag drömt så om) och gick runt i affärer. När de åkte hem spenderade jag tid för mig själv med att prova massa klänningar och annat fint. Köpte en kjol, hårband, rouge och rougeborste.
