Vancouver i helgen var nice, riktigt nice. Hade varit ännu mer nice om jag inte hade varit sjuk dock. Det gick fort att åka buss upp på lördagen. Vi kollade på film, sov och snackade. Väl uppe i Vancouver åt vi lunch och checkade in på hotellet. Jag, Helen, Sarah och en annan tysk tjej vid namn Hanna delade rum. Vi promenerade runt lite i staden och gick sen tillbaka till hotellet och fixade i ordning oss och körde "jag har aldrig". Sen mötte vi upp med Helen's bror Frank och hans vänner. Mat och alkohol på en restaurang blev det innan vi begav oss ut i kylan för att hitta någonstans att fortsätta kvällen. Jag hostade som en tok och mådde inte bra alls så efter en lång övervägan sa jag tack och hej och begav mig bittert nog till hotellet.

På söndagen var det grått och regnigt. Vi åt frukost på Starren och kollade in Stanley park samt världens längsta hängbro (det var coolt!) innan vi begav oss "hem" till Seattle igen. Jag däckade på en gång i bussen.









Jag tog inte så jättemånga bilder denna helg, men finns en film med fler bilder på min vän Helen's blogg. Kolla in den på helenokland.blogg.no =)

Nu sitter jag och tvingar i mig äppeljuice. Igår var jag nämligen på en ny tripp hos läkaren igen. Är så förbannat trött på den amerikanska vården! Först fick jag sitta hemma och ringa runt till läkare och mitt försäkringsbolag i två timmar för att ens få reda på vart jag kan gå. Efter att de äntligen hade fattat att hos alla de läkare som försäkringsbolaget godkände var jag tvungen att boka tid och ingen hade tid för samma dag fick jag gå tillbaka till Group Health Urgent Care som jag varit på tidigare. Checkade in vid 1.30 p.m och fick vänta i två timmar i väntrummet. Fick komma in till någon slags sköterska som kollade lite olika saker. Jag hade lite feber, hög puls och ovanligt lite syre i blodet för att vara någon i min ålder. Till slut fick jag ett rum. Byta till sjukhuskläder och en läkare som frågade massa frågor och lyssnade på mina lungor. Undersökte öronen och visade sig att jag har öroninflammation. Det förklarar varför jag inte har kunnat höra normalt på hela helgen. Fick vänta i några timmar, men det var helt okej för jag sov under tiden. Sen fick jag andas in ånga ur någon slags apparat och de testade min lungkapacitet. Sen fick jag åka rullstol (haha, jag började skratta för jag sa att jag var fullt kapabel att gå, men de sa att det fick bli rullstol i alla fall) till en annan våning där jag väntade med massa gubbar och tanter i andra rullstolar på att få röntga mina lungor. Visade sig att jag hade lunginflammation. Bläääähh. Fick åka i min lilla stol upp till rummet igen där de tog massa blod från mig. Sen fick jag dropp för första gången i mitt liv! Två påsar vätska och två påsar antibiotika. Jag sov och sov och sov och sköterskor och läkare kom och gick. När klockan var över 12 på natten fick jag åka hem. Trodde jag. Min försäkring täckte tydligen inte för medicinen jag behövde på det apoteket som fanns på sjukhuset. så jag fick instruktioner till ett 24 timmars-öppet Bartell Drugs dit jag fick åka och hämta antibiotika och lite annan medicin. Jag mådde verkligen piss och ville bara sova. Min värdmamma hade ringt tidigare och frågat om hon skulle hämta mig, men jag sa att jag nog var okej att köra. Skulle nog ha låtit henne hämta mig för lite lullig var jag allt. Bommade ett rödljus (fast var inga andra bilar i närheten som tur var) och sen körde jag in åt fel riktning på en enkelriktad gata. Tur att det var natt och inte så många bilar ute! Jag är så extremt trött på att vara sjuk här. Vill åka hem, hem, hem!!

Nog visste jag att Sveries sjukvård är bra, men efter mina två erfarenheter av vård här inser jag HUR bra vården är i Sverige! Aldrig mer ska jag klaga på att den är långsam eller för att man inte får det man vill ha. I morse ringde jag mitt försäkringsbolag och berättade som det var, att jag har hostat som om jag hade fått KOL i en vecka nu. De såg att jag hade varit på en klinik för min migrän tidigare och när jag frågade om jag kunde åka tillbaka dit sa de ja. Jag åker dit, men nej de vill inte godkänna min försäkring plus att man var tvungen att boka tid. Ringer försäkringsbolaget och de säger att de ska kolla upp vilka alternativ jag har och maila mig det och sen att jag ska ringa och säga vilket jag har valt. Smsar det till mig värdmamma, men då sa hon att nej, nu åker du direkt till detta stället (något hon hade kollat upp), det är en walk in-clinic så de kommer titta på dig på en gång. Får nej där med. För att jag var för gammal. Hello? Jag är 20 år. De tog bara hand om mödrar och barn. Blir hänvisad till kliniken bredvid, men får nej där med. Där var man tvungen att boka tid och hon kollade på mig som om jag var dum i huvudet när jag frågade om det då gick att få en tid för idag. Ringde min värdmamma som sa att nu tar du och åker till Urgent Care i Capitol Hill där jag var den där kvällen då jag hade en migränattack. Sagt och gjort, åkte dit och virrade runt i alla gigantiska byggnader innan jag hittade rätt. Att checka in gick fort och fick träffa läkare relativt fort. Fick byta om till patienttröja och ta på mig munskydd (alla som har influensasymtom måste ha det) och sen började väntan. 2 timmar i ett kallt rum på en kall brits gjorde mig lite bitter. Men jag insåg hur svensk jag är, istället för att öppna dörren och fråga vart min doktor hade tagit vägen satt jag och surade. Som svensk är man inte direkt van att behöva fightas för att få vård. Fick andas in någon slags gas och blåsa i massa grejer, på så vis kollade de min lungkapacitet. Mer väntan och sen fick jag utskrivet några tabletter och nässpray. Om jag inte blir bättre av dessa ska jag komma tillbaka och kolla så att jag inte har lunginflammation. Mer väntan med massa sjuka vid apoteket och sen irrade jag runt i det jäkla labyrintparkeringshuset för att hitta min bil. 7 timmar spenderade jag på kliniken och jag hade inte ätit något på hela dagen (får skylla mig själv, jag vet men jag hade verkligen ingen aptit på morgonen). Ni som känner mig vet hur jag blir när jag är hungrig. Lättirriterad och väldigt känslig. Kom många svenska svordomar (och några "jag vill heeem") ur min mum under letandet. Till slut hittade jag bilen och åkte och åt hamburgertallrik! Mums!

Min doktor sa att grejerna jag fick utskrivna var starka grejer och speciellt den ena skulle jag bli drowsy (dåsig) av. Skulle inte köra bil när jag tagit den och han sa att jag skulle somna väldigt snabbt efter jag tagit den. Nu till saken, jag känner ingenting! Vad är probelemt liksom? Tog en tablett och sen drog jag i mig dubbel dos av nässpraygrejen. Detta var cirka 40 min sen och jag är pigg som en lärka. Drogerna funkar inte på mig!

Nu har det blivit en himla drabblande och utläggningar om mig själv och min sjukdom. Så kan det vara ibland. Jag kanske får ta och ringa farmor i dagarna så vi kan ventilera våra sjukdomar med varandra, hehe.

Sverige har världens bästa vård och de pappskallar som inte inser det borde flytta därifrån! Den kliniken jag var på idag var en privatklinik. Det vill säga, alla har inte råd att gå dit, men ändå var den långt under den svenska allmänvården. Heja Sverige! Vård till ALLA! Saknade Tybble vårdcentral idag. Man åker dit utan att behöva ringa försäkringsbolaget 5 gånger innan, får träffa läkare som inte lämnar rummet i 2 timmar, sen ut och hämta medicinen på en gång och sen är det klart.

Jag har alltid vetat att den svenska vården är bra och alltid varit stolt över att vi har så bra vård, men jag tror att det är först när man blir sjuk utomlands som man inser hur bra vården är. Man lär sig verkligen att uppskatta den.

Var uppe på en tokig middag med min värdfamilj. Alla var på jättebra humör, speciellt min värdpappa. Min värdmamma sa att hon räknar med att jag inte ska jobba i morgon heller. Skönt eller? Jag mår hyffsat bra förutom min väldigt jobbiga hosta. Trots att jag faktiskt börjar bli trött på att läsa, sitta vid datorn och kolla film/tv-serier känns det otroligt skönt med ännu en ledig dag. Sen är det bara torsdag och fredag och sen blir det Vancouver hela helgen! Det går bra nu.

För exakt ett år sen på promenad med Wilma runt udden. Kärlek.

Det har jag haft ett tag nu. Anledningen är att jag har varit sjuk med hosta och frossa/svettningar sen i torsdags och inte orkat göra så mycket. Problemet när jag är sjuk är att jag aldrig verkar fatta att om jag ligger inne och vilar så blir jag frisk snabbare. Helgen har bestått av Thai Ginger, jobb, matlagning, skypande med nästan hela släkten på samma gång under pappas 50-årskalas, Skärgårdsdoktorn, Southcenter och Ikea. När vi var på Forever 21 och Ikea på söndagen kändes det som jag kunde svimma vilken minut som helst så jag sa tack och hej och åkte hem och drog täcket över huvudet. Somnade runt 4 och sov ryckigt ända till nästa morgon.

Igår (måndag) och idag har jag inte jobbat utan bara varit på mitt rum. Idag mår jag lite bättre, men har fortfarande hostanfall. Missar min gitarrlektion ikväll. Får se om jag kan gå på spanskan i morgon. Jag ska banne mig vara frisk i helgen för då åker jag till Vancouver med min Au Pair-grupp!

Jag måste bli bättre på att ta kort. Har inte knäppt en bild sen New York. Snodde två från Martinas blogg.

Fina Lina på Thai Ginger


Jag & Martina

Min helg har varit supermysig. I fredags blev jag upphämtad av Helen efter jobbet och så åkte vi och mötte upp Martina, Emma och en ny svensk tjej: Linn. Planen var att vi skulle på Nathalies överraskningsfest, men saker och ting gick inte riktigt som planerat. Jag, Helen och Martina spenderade cirka 2.5 timmar i Helen's bil och sen bestämde vi oss för att strunta i festen. Istället drog vi med Jacob och Emma till Red Robin där Martina fixade gratis middag. Haha. Servitrisen spillde ut 5 glas med dryck och det mesta hamnade på Martina. Vi fick all mat gratis! I Sverige hade man på sin höjd fått drickan gratis, Martina's dricka alltså. Jag kan inte klaga på servicen här!



Jag och Martina fick skjuts hem av Helen och fortsatte kvällen med Svenska Hollywoodfruar och prat tills vi somnade vid 4-tiden.

Lördagen bestod av powerwalk på en timme innan frukost (score!) och sen jobb 1-11. Vi tog Z till balett och fikade på Starbucks. Sen tog vi med barnen till Jacob på playdate. Helt okej jobbdag liksom. På kvällen lagade Martina middag medan jag la barnen. Mumsfilibaba! Sara kom förbi en sväng och vi poppade popcorn, bakade chokladbollar och kollade på film.

Idag (söndag) åt vi nyttig frukost och sprang en runda runt Seward Park (score igen!) innan vi drog downtown och träffade Lina och två fransyskor. Det visade sig att den ena var den nya au pairen i Carro's gamla värdfamilj och den andra är i samma au pair-grupp som jag. Supertrevliga tjejer. Vi promenerade vid Pike Place Market och köpte frukt och garvade åt allt och inget. Lite shopping på det och en smoothie och sen var det kväll och dags att ta metron hem.

Har haft en riktigt mysig helg. Jag mår sanslöst bra av att vara igång med träningen igen. Det har varit soligt, men kyligt hela helgen och vi har passat på att njuta av solskenet så mycket som möjligt. Det sägs att regnet kommer nästa vecka. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

Min vecka i New York var verkligen välbehövlig. Kändes väldigt, väldigt skönt att få träffa mamma och pappa igen och bara vara dotter och inget annat. För att det inte ska bli ett mastodoninlägg tänkte jag skriva lite kort om saker vi har gjort.

Åkt båt till Frihetsgudinnan och hittat våra tidiga släktingar i ett dataregister. Min gammelfarmors två systrar emigrerade till USA och kom iland på Ellis Island 1905 så någonstans i USA har vi släktingar. Mamma och pappa forskar vidare över vart på denna kontintent de befinner sig.





Promenerat och promenerat och promenerat






Och åkt mycket tunnelbana


Letat upp och ätit och fikat på svenska cafét Fika





Jag har blivit mycket bjuden på restaurang, och med mat i magen är man såklart glad.


En dag träffade jag min kära vän Nathalie som jag inte hade träffat på över 7 månader. Vi hade först lite svårt att hitta varandra på den stora Penn Station, men efter ett tag fick jag äntligen syn på min blonda snygging till vän. Det blev några fina timmar med shopping i Soho och fika på Starbucks med färskt skvaller från Öret.




Vi hann även med Madame Tussauds.

Mamma med Bradan



Jag och Clinton garvade ikapp

Frugan hans kollade lite snett på honom efter det. Vad ska man göra.

Jag träffade en gammal förälskelse

Och Johhny Depp såklart!


Vi har promenerat i Central Park


Ni får ursäkta att de flesta bilder är på mig. Mamma och pappa vill helst godkänna bilder som är på dem innan jag lägger upp dem.